Vad automatisk indexering och genreklassifikation kan tillföra ...

tillvägagångssätt är överlägsna andra och de anser därtill oftast att deras syn på saken är
den rätta vägen att angripa problemet. När texter av så pass hög normativ och filosofisk
natur studeras är det mycket lätt att anlägga det retoriska knep som oftast benämns ”the
straw man fallacy” 8 , det vill säga att textens innehåll först återges felaktigt, varefter det är
denna felaktiga återgivning som angrips när texten skall kritiseras. Denna felaktiga
återgivning kan vara medveten, för ett exempelvis vinna en diskussion, men även
ofrivillig, eller i alla fall omedveten, då textens normativa inslag inte tilltalar läsaren. Det
är därför viktigt att när i synnerhet normativa filosofiska texter studeras inte tillåta att
läsarens förförståelse gör sig påmind. Då de för uppsatsen aktuella texterna skiljer sig i
hög grad från varandra är det inte möjligt att ha en alltför styrd kvalitativ metod vid
inläsandet och studerandet av dessa. Det är ändå av vikt att det så långt som möjligt
redogörs för de grunder på vilka den här delen av metoden vilar. Det kommer därför
nedan att redogöras för fenomenologin och dess grunder. Fenomenologin skall mera ses
som en grundläggande plattform för studiens metodologiska ställningstaganden, än som
ett styrande metodologiskt tillvägagångssätt.
Fenomenologin bygger på tanken att fokus skall ligga på saken själv, och att läsaren inte
skall uppehålla sig vid de förutsättningar som läsaren själv bär med sig. Läsaren av en
text bör göra en immanent interpretation av texten, det vill säga, texten skall tolkas
utifrån sig själv. Fenomenologin tänker sig också att varje text är en helhet, varje ord har
en intentionalitet, en anledning till att just det ordet är med i texten. Därför är det inte
möjligt att bryta ut eller ersätta delar av en text och samtidigt tro att textens helhet kan
vara oförändrad. Texten måste betraktas som en holistisk enhet, där helheten är större än
delarna tillsammans. Som läsare måste helheten förstås ur delarna, men samtidigt delarna
ur helheten. Om då läsaren medför förutfattade delar om vissa textstyckens betydelse,
rubbas helheten och texten tappar sin ursprungliga mening. 9 Naturligtvis är det omöjligt
att göra en fullt immanent tolkning av någon text, en kritik som bland annat Georg
Gadamer, tysk filosof, framförde så tidigt som 1960. En viss uppsättning antaganden
krävs för att skapa den förklaringshorisont kring vilken tolkningen måste göras, och
vilken i viss mån bestämmer vilka ”frågor” läsaren kan ställa till texten. 10 Trots detta är
det fullt möjligt, och i många fall produktivt att läsa en text med så få förutfattade
meningar som möjligt, att acceptera textens ståndpunkter och premisser istället för att
försöka påtvinga den sina egna. Texten påtvingas alltså bara läsarens förförståelse på sin
helhet, och inte på dess delar. Det är på detta mycket rudimentära sätt fenomenologin
kommer att användas i uppsatsen.
Till den andra analyserande etappen av studien, kommer uppsatsen att huvudsakligen luta
sig mot de verktyg som de teorier, som återfinnes i kapitel tre, tillhandahåller. Att
förutom teorins egna inherenta verktyg även anlägga en speciell analyserande metod
känns varken fruktbart eller effektivt, utan hade enbart tyngt ner uppsatsen och dolt
studiens upptäckter och budskap. I studier av en så pass teoretisk natur som denna är det
ofta väldigt svårt att särskilja teorin och metoden från varandra, teorin blir ofta en
ofrånkomlig del av metoden. Samtidigt kan inte metoden frikopplas från teorin eftersom
8 Straw man. Wikipedia (2006). http://en.wikipedia.org/wiki/Straw_man ( 2006-11-22)
9 Kittang (1997), s. 84 -85
10 Kittang (1997), s. 87- 88
6