Vad automatisk indexering och genreklassifikation kan tillföra ...

skiljer sig från anledningen till att annan litteratur läses. Nielsen tänker, i analogi med
Paul de Man att en skönlitterär text, under läsningen strukturerar läsarens känslor och
uppfattning om världen. Läsningen blir ett sätt för läsaren att kontrollera och skapa
ordning i överväldigande strömmen av information som människan konstant måste ta
emot. 62
Genom att ge läsandet av skönlitteraturen så unika egenskaper skapar Nielsen ramarna
för hans teori. Då hela tiden det estetiska spelar in blir varken de rent denotativa
egenskaperna i texten, eller för den delen de konnotativa tillräckliga för att spegla texten.
Även textens estetiska drag måste också beskrivas. Hur informationen presenteras måste
också på något sätt indexeras. En hur- facett måste alltså också ingå i ett
indexeringssystem för att det skall kunna betraktas som heltäckande. 63 Att en läsare
önskar läsa böcker av en speciell litterär stil måste enligt Nielsen rimligen vara lika
normalt som om att användaren önskar läsa texter om något speciellt. Kanske är detta
ännu troligare. Att tro att någon mest av allt önskar läsa texter om till exempel båtar,
oavsett hur detta presenteras verkar mera otroligt än att någon önskar läsa något i till
exempel engelsk sen- viktoriansk litterär stil. Nielsen kritiserar även Pejtersen, för att
även om hon i någon mån uppmärksammar stilen, lägger hon den i samma dimension
som mer teknisk information om hur texten presenteras. Hon ser bara stilen som ett
presentationssätt, inte som en nödvändig del för att skönlitteraturen skall vara
skönlitteratur. 64 Att enbart försöka representera presentationssättet med ett så rigitt
system som genrer räcker inte; hur- facetten måste få en viktigare plats i indexeringen. 65
Nielsen kritiserar även inställningen hos vissa systems, främst representerade av Clare
Beghtols, inställning att man ska koncentrera sig på den denotativa beskrivningen av
skönlitterära texter. Att koncentrera sig på den denotativa beskrivningen på bekostnad av
den konnotativa gör att man misslyckas att beskriva hela texten och bara beskriver delar
av den. Att försöka dra paralleller från den i texten beskrivna världen till den egentliga
världen är också omöjligt. Sådana paralleller förvirrar oftast bara användaren istället för
att hjälpa denne. Nielsen för även ett resonemang om att det i många böcker inte existerar
någon denotativ del. Resonemanget utgörs av att de påhittade data, personer, händelser,
platser, som finns i texten tack vare skönlitteraturens meningspluralitet endast utgör en
tolkning, ”betydningslag” 66 , och kanske inte är det mest väsentliga i texten. ”Deres
betydning opstår først, når de i sammenhæng – under læsningen – giver anledning til
realiseringen af en række konnotative betydningslag, som i paradoksal forstand refererer
til læserens eget univers.” 67
Ett annat problem som Nielsen uppmärksammar är att all ämnesindexering grundar sig på
en ämnesordlista eller tesaur med ett visst begränsat antal ord. Ämnesordlistan riskerar
enligt Nielsen att tvinga in indexeraren i en viss tolkning av texten snarare för att det
62 Nielsen (1997a), s. 173.
63 Nielsen (1997a), s. 174 - 175.
64 Nielsen (1997a), s. 175.
65 Nielsen (1997a), s. 177.
66 Nielsen, Hans Jørn (1997). Romaner af mange slags – Om indeksering, klassifikation og formiddling af
skønlitteratur. Biblioteksarbejde, årg. 18, nr. 50, s. 14.
67 Nielsen (1997b), s. 14.
24