Vad automatisk indexering och genreklassifikation kan tillföra ...

Bättre vore i så fall att istället indexera en mall eller ett facit skrivet av författaren, som
sedan enbart refererat till texten i fråga. Detta är uppenbart, om motsatsen skulle gälla,
det vill säga att författaren själv hade tolkningsföreträde, skulle det vara omöjligt att
genomföra en givande indexering. Författaren skulle alltid kunna hävda att denne är den
enda som vet vad textens egentliga mening är, att då försöka finna meningen i texten är
uppenbarligen fel sätt att gå tillväga. En god och väl genomarbetad teori som
problematiserar detta har presenterats av den franska filosofen och språkvetaren Roland
Barthes.
Den tredje och slutliga premissen som måste accepteras är att tolkningen av meningen
starkt påverkas av tolkarens förförståelse. Om så inte vore fallet skulle naturligtvis själva
indexeringen ha blivit betydligt enklare och därtill för evigt gällande. Tyvärr skulle även
detta ha medfört att indexeringen skulle ha blivit skadlig för texten, då denna låst texten
till en tolkning. Detta är något som varje enskild läsare måste tillåtas att skapa sig en egen
för eget huvud. I huvudsak kommer den franska filosofen med mera Paul Ricoeurs texter
att fungera som teori för att visa på detta antagandes rimlighet.
3.1: Språkfilosofi
Det existerar en uppsjö olika språkfilosofiska teorier, vilka alla försöker förklara hur
något så komplext som information faktiskt kan förmedlas med hjälp av ett talat eller
skrivet språk. Alla teorierna har sina fördelar och brister och ingen av dessa har fått
någon helt dominant ställning, inte heller kan någon av dem anses vara klart bättre än
någon annan. Troligen är det den förklaringsmodell som ges av vad som vanligtvis kallas
den ”naiva språkteorin”, men som också kan kallas ”den refererande språkteorin”, som
tilltalar majoriteten. Detta rimligen beroende på att de som inte djupare funderat över
problemet brukar ansluta sig till en vid första anblicken enkel, och därför tilltalande
språkfilosofisk teori. Denna språkfilosofiska teori anses av språkfilosofer somr uppenbart
bristfällig, och dess förmåga att kunna förklara och överbygga mer komplexa eller
abstrakta problem är väldigt liten. Ett inom den språkfilosofiska litteraturen vanligt
förekommande sätt att testa och falsifiera 12 språkfilosofier är att utsätta dem för ett antal
frågor, eller egentligen problemställningar, som de på ett bra och trovärdigt sätt skall
kunna förklara. En fungerande språkfilosofi bör på ett inte för invecklat sätt minst kunna
hantera tre mycket grundläggande problem den naiva språkteorin lider av, nämligen hur
den hanterar:
1. Referens till det icke- existerande?
2. Referens till intet?
3. Skillnaden mellan mening och referens?
12 I den mån teorierna falsifieras. Språkfilosofin är ett vetenskapligt fält som mycket väl kan förklaras med
Lakatos vetenskapsteori om hårda kärnor och hjälpsatser; teorierna falsifieras sällan, de får enbart än mer
ad-hoc tillägg, vilket gör de mer och mer otympliga, och därför mindre intressanta.
(Chalmers, Alan, (1981) Vad är vetenskap egentligen, Lund: Nya Doxa, s.93 – 103.)
8