Vad automatisk indexering och genreklassifikation kan tillföra ...

Då detta forskningsområde har, i alla fall, runt tre decennier av produktion bakom sig är
antalet forskare som vid något tillfälle varit aktiva inom den förhållandevis stort. Det är
ändå inte felaktigt att påstå att Beghtol, Bell, Nielsen, Pejtersen och Saarti är de troligtvis
tyngsta aktörerna inom området och tillika de största bidragsgivarna till skolans
teoribildning. Då dessa forskare som tidigare nämns inte delar så många teoretiska
ståndpunkter med varandra, och i många fall även håller totalt motsägelsefulla åsikter
som nödvändiga sanningar är det inte meningsfullt att se deras teorier som en enhet.
Denna gemensamma teori hade blivit väldigt svag och intetsägande, om den samtidigt
skulle vara ens någorlunda allinkluderande. Istället kommer dessa enskilda forskares
teorier och texter endast diskuteras utifrån ljuset av sig själva, det vill säga med hjälp av
den tidigare beskrivna teorin, med huvudsakligt syfte att belysa vad de anser vara
indexeringen av skönlitteraturs huvudsakliga svårigheter. I det kommande analyskapitlet
kommer även fler teoretiker få komma till tals, teoretiker som inte har ansetts lika
betydelsefulla alternativt endast bidrar inom ett litet område av forskningsområdet.
Alla de här nedan refererade forskarna ansluter sig till en vanligen erkänd hållpunkt inom
indexeringen av skönlitteratur att det är möjligt att dela upp indexerade referenserna i
texten i två väsenskilda mängder. Det som karaktäriserar skönlitterär kommunikation är
nämligen dennes dubbla natur; dels förmedlar det konkreta faktum, dels har den en
förmåga att kommunicera ytterligare någonting, något som kräver tolkning för ett komma
åt. 56 Det förstnämnda indexeras med hjälp av de denotativa referenserna, vilka är de
referenser som enbart indexerar det bokstavliga och det som upplevs vara konkret. Deras
motsats är de konnotativa referenserna, vilka istället är de referenser vilka pekar på de
element i texten som kräver tolkning för att kunnas indexeras. 57
Då den troligen tydligaste skiljelinjen mellan de olika forskarnas arbete är i vilken grad
icke-denotativa element i indexeringen anses nödvändig, eller i vissa fall till och med
fördelaktig, kommer därför de olika forskarna att presenteras i ordning från den som
inkluderar mest icke-denotativa delar i indexeringen, till den som är mest strikt denotativ.
En annan ståndpunkt som också hade varit möjlig att sortera teoretikerna efter är deras
ståndpunkt längs en pragmatisk – teoretisk skala. I en sådan gradering hade Pejtersen
positionerat sig längst åt den pragmatiska sidan, det vill säga, för henne är det viktigast
att resultatet blir så bra som möjligt. Hennes ståndpunkt tillåter således mer ad- hoc
lösningar och icke- logiska val än de övriga. Längst åt den teoretiska änden på skalan
hade Beghtol placerat sig, tätt följd av Nielsen. De har båda en inställning att om inte
tillvägagångsättet vid indexering är teoretiskt försvarbart, har det heller inte samma
värde. Priset för en sådan ren och undantagslös teori är möjligen ett något sämmre
resultat. Slutligen finns även frågan om korrekta tolkningar,eller författarintention. Detta
kan i huvudsak ses som en fråga om Barthes och i viss mån Riceuer har rätt i sina teorier,
eller om författarens vilja skall påverka indexeringen. Till de som anser att
författarintention skall få påverka utmärker sig i synnerhet Pejtersen.
56
Saarti, Jarmo (2002), Aspects and Methods of Fictional Literature Knowledge Organization,
http://www.uku.fi/~saarti/Fiktio/Fiction_Aspects_Saarti.pdf (2006-11-23)
57
Saarti, Jarmo (2000). Fiction indexing by library professionals and users. Scandinavian Public Library
Quarterly. vol 33, nr 4 s. 7.
22