Vad automatisk indexering och genreklassifikation kan tillföra ...

Ricoeurs tidigare beskrivna teori. Kontexten är en helt nödvändig komponent för Saarti
vid meningsskapande hos skönlitterära texter, Saarti drar resonemanget så långt att han
påstår att varje läsning av en text är unik, det är till och med möjligt att påstå att varje
läsare skapar sin egen bok. 73 Ur detta följer att en indexering av en bok eller text alltid
måste ta hänsyn till, samt kommer att vara beroende av, i vilken kontext det indexerade
verket befinner sig.
Saarti anser att de indexeringssystem som utelämnar att försöka indexera textens mening
då ignorerar det som är mest kännetecknande för skönlitteratur, den speciella egenskap
som möjliggör att skönlitteraturen kan innehålla mer än bara det bokstavliga ordet. 74 Det
är som redan ovan nämnts en svår operation att tolka fram meningen. Istället för att låta
indexeraren själv tolka texten är det möjligt att istället inkludera författarens intention
som textens mening. Samtidigt är detta enligt Saarti ett högst problemskapande sätt att
försöka kringgå problemet Att kunna finna vad någon annans egentliga intention för en
text är, är enligt Saarti i praktiken helt omöjligt. Han menar att det inte ens alltid är
möjligt att förstå författarens intention i texter som författade av en själv om det har
förflutit en tid sedan texten producerades. Även om det kunde antas att författaren
faktiskt hade evig kunskap om vad en texts intention var, hade ett system som krävt att
alla författare även meddelade detta varit tidskrävande, opraktiskt och i många fall
uppenbarligen av naturliga orsaker helt omöjligt. 75 Författaren bör därför alltid betraktas
som död, vilket är helt i linje med vad bland annat Barthes teori förespråkar. Det är inte
genom författaren som textens intention och mening skall sökas, utan genom texten själv.
Saarti anser att de denotativa elementen i en text är betydligt enklare att representera med
indextermer, men utan även ett konnotativt inslag blir indexeringen svag och kan inte
anses beskriva hela verket. Det är därför viktigt enligt Saarti att den mera formellt
beskrivande och den tolkande dimensionen av indexeringen definieras så tydligt som
möjligt 76 . För att möjliggöra att även bokens konnotativa delar indexeras anser Saarti att
indexerare först skall läsa, för att därefter indexera texten. Det är i denna procedur som,
enligt Saarti, det andra huvudsakliga problemet med indexering av skönlitteratur
framträder, den nästan avskräckande höga inkonsistensen mellan olika indexeringar av
skönlitterära texter.
Saarti kommenterar en undersökning genomförd med finska bibliotekarier och
biblioteksbesökare, där de skulle indexera ett fem skönlitterära böcker med hjälp av den
finska tesauren för indexering av skönlitteratur, Kaunokki 77 . Deras resultat blev väldigt
spretigt och inkonsistent. Delvis för att antalet termer som användes varierade väldigt,
men också, vilket kanske är mera allvarligt och svåråtgärdat; att även vad i texterna som
indexerades hade stor varians. Till exempel indexerades aspekter som subjektiva
läsupplevelser, författarens kontext, textens historiska placering och kritik kring verket.
För att kunna undvika detta problem anser Saarti det viktigt att indexerare alltid har
73 Saarti (2000), s. 7.
74 Saarti (1999) s. 86.
75 Saarti (1999), s. 86.
76 Saarti (2000), s. 7.
77 Kaunokki finns även översatt till svenska, då under namnet Bella.
26