Vad automatisk indexering och genreklassifikation kan tillföra ...

klassisk filosofisk fråga, nämligen frågan om grupper har en befintlighet i sig själva, eller
bara utgörs av sina medlemmar. 46 Om grupper av föremål, i det här fallet genrer inte har
en egen existens, utan enbart är en beteckning på en grupp, innebär detta också i
förlängningen att diskussioner om genren som en abstrakt entitet blir meningslösa, genren
i sig saknar ju då egenskaper, den är endast en samlingsbeteckning på liknande texter.
Detta innebär på intet sätt att genrebegreppet blir meningslöst, det som förändras är att
genren då används som en samlingsbeteckning på ett antal texter som delar en eller flera
gemensamma egenskaper och det är till dessa texter som det refereras till då genren
nämns. Diskussionen blir således en diskussion om ett antal, eller möjligen om de
likheter dessa texter har. Genren blir endast en samlingsbeteckning eller någon form av
medelvärde. Om istället genren anses vara något i sig själv kan en diskussion föras direkt
om denna. Det underliga som då inträffar är att det är troligt att genrens egenskaper inte
fullt överensstämmer med sina innefattade medlemmars egenskaper. Det blir därtill fullt
möjligt med tomma genrer, om inga exemplar som fyller genrens krav existerar. Som
synes finns för och nackdelar med båda dessa synsätt och utgångspunkter och som
vanligt är det kontexten som avgör om genrebegreppet skall undersökas synkront eller
diakront.
3.3.3: Problematiken kring en rigid genredefinition
En viktig fråga är alltså om genretillhörighet skall vara exklusiv, det vill säga, om det
enbart skall vara möjligt att en text tillhör en genre. 47 Om så är fallet brukar olika genrer
tänkas hänga samman i generiska strukturer, på samma sätt som biologiska varelser är
indelade i släkten, arter et cetera. Samtidigt verkar det näst intill omöjligt att skapa de
krav och premisser som skall definiera en genre och särskilja den från alla andra utan att
exkludera en mängd texter som då inte tillåts få någon plats i ett hierarkiskt genreträd.
Alastair Fowler jämför två väldigt centrala texter som båda anses vara tragedier, Hamlet
och Oidipus i Kolonos. Han upptäcker att det verkar vara omöjligt att finna de kriterier
som exkluderar alla texter som inte är, eller normalt sätt antas vara tragedier, samtidigt
som båda dessa texter inkluderas. För varje kriterium som sätts upp kan det med lätthet
hittas någon text som vanligtvis inte räknas som tragedi som uppfyller det, alternativt
exkluderar minst en av dessa bägge texter. Problemet kan naturligtvis lösas genom att
dela upp tragedigenren till en mängd underavdelningar, men troligen slutar detta med att
varje genre tillslut enbart består av en enda text. Ett annat och troligen konstruktivare sätt
att lösa problemet är att tillgripa någon form av familjelikhet istället. 48
3.3.4: Wittgensteins familjelikhet
Wittgensteins teori om familjlikhet var från början skapad för att vara en språkfilosofisk
teori, men då teorin även har mer allmänvetenskapliga förtjänster har den lånats in av en
46
Detta var en stor fråga för de antika filosoferna, om exempelvis färger är en entitet i sig, eller endast en
egenskap andra föremål kan ha eller sakna.
47
Fowler (1997), s. 254 – 257.
48
Fowler (1997), s. 256 – 262.
18