Patientutbildning enligt Akermetoden - Västra Götalandsregionen

”Ja gemenskap, man andas ut. Det var inte så……. hjärtsvikten blev mänsklig eller vad man
nu ska säga”
”Ja efter allt vi har pratat om…. om man väger in det som har varit bra med den här kursen
eller bäst, så är det att överhuvudtaget få komma med i den här kursen, att få komma ut,
slippa sitta ensam hemma på kammaren, att få komma ut och träffa andra människor. Att
liksom känna att man får vara med, för det är ju en massa som känns….”
Initiativ till deltagande
Den stora gruppen svarar att initiativen kom från sjukvården, ofta från den person som ledde
gruppen. Gruppdeltagarna tillfrågades vid besök hos vårdgivare eller inbjöds via brev.
”Och så skulle de starta någon form av grupp, vilka var intresserade, det var en allmän
förfrågan”
Någon patient kände en annan från en patientorganisation och fick information om
utbildningen den vägen.
En man uttryckte att han ställde upp, på grund av vetskap om hur svårt det kan vara att få
deltagare till grupper. En annan man berättade att han hade väldigt svårt att säga nej till
åtgärder som skulle kunna vara bra för honom.
Förväntningar före utbildningen
Förväntningar på att lära sig fakta kring sjukdomen fanns, om varför just deltagarna insjuknat,
om hur regimen bör se ut, om vad som bör undvikas. Flera deltagare nämner även sin egen
nyfikenhet som drivkraft inför utbildningen samt förväntningar på att lära sig hantera den
stora livsomställning som insjuknandet inneburit för dem
”Ja det var min nyfikenhet att få lära mig något nytt om det fanns. Mycket av de här sakerna
visste jag ju men det var skönt att få det bekräftat.”
.
En grupp av svar beskriver outtalade förhoppningar som fanns inför kursen, att kunskap
skulle kunna leda dem vidare i tillfrisknandet. Någon vill återgå i arbete, någon vill bli som
förr. Gemensamt är en önskan att komma vidare, att själv kunna påverka sin situation och sitt
framtida mående.
12