nr28 webb - Örebro läns landsting

More documents

Recommendations

Info

$(Microsoft PowerPoint - Utbr\344ndhetsprofiler - \345h\366rare.ppt)$

det fanns också en rädsla för att möta ”sanningarna i livet”. En annan rädsla var att terapeuten inte skulle orka möta hennes svårigheter. Det var därför viktigt för henne att upptäcka att Agneta inte var rädd. ”Jag tror att det är jättefarligt om man sitter på andra sidan och är rädd. Det tror jag är skadligt för personen som kommer”. Hon påpekar också att: ”Man faktiskt lägger sitt liv i en annan människas händer”. Att få leva om sitt liv Anna kände att hon blev väl mottagen av terapeuten. ”Så när jag väl kom dit och Agneta sa att om du tycker att det är bra så lovar jag att du får gå här, då kände jag att äntligen får jag börja någonstans att få ordning på livet”. Hennes upplevelse var att det nu fanns en möjlighet att hitta hem till sig själv. Hon fick möjlighet att leva om sitt liv i relationen till terapeuten. ”Ja att gå i terapi är att leva sitt liv i miniatyr på något sätt.” Anna sa också att: ”Och någonstans tror jag att terapin har gett mig erfarenheter av saker som jag inte har upplevt i mitt hem. Det är ju på något vis att göra allting en gång till fast man gör det som stor. Det tycker jag terapi är och det är det den ska vara. Så man får en referensram i huvudet för hur saker ska vara om man inte har fått det. Det är det som gör att en relation fungerar sedan, tror jag”. Längtan efter det omöjliga Det enda Anna inte kunde erhålla i terapin var att bli helt omhändertagen även om hon önskade det. Ett tag under terapin kände hon sig så liten att hon önskade att terapeuten skulle adoptera henne och det blev svårt att inse att terapeuten hade ett liv utanför terapirummet. En viss ilska mot terapeuten kan skönjas i uttalandet: ”Det är artificiellt på något sätt ändå”. Hon menade då att det inte är naturligt att inte få fortsätta att träffa en människa som har betytt så mycket och ”som hjälpte mig att skriva livsreglerna”. Samtidigt hade hon insikt om att önskan om omhändertagande egentligen står för något annat. ”Fast egentligen är ju önskan att mamma och pappa hade gett det fast det kanaliserades på henne.” Jag tror att hon talade om ett bristtillstånd, ett behov som inte blivit tillgodosett och därför levde vidare som ett ständigt sug efter tillfredsställelse. Jag tror också att man i vuxen ålder kan arbeta sig igenom sorgen över att ej ha fått det man har behövt, inte genom att söka tillfredsställa det ursprungliga behovet, utan att som vuxen förstå och förhålla sig både till längtan och till behovet. 12 Mementum
Lämna och lämnas Annas separation från terapeuten blev lång och fylld av sorg. Hon upplevde att hon blev lämnad fastän hon och terapeuten hade förberett separationen i ett års tid. ”När jag hade slutat då ångrade jag nästan att jag hade börjat i terapin. Jag tyckte separationen var jättejobbig”. När hon beskrev hur hon upplevde att skiljas från Agneta kan man uppleva att hon egentligen upplevde sin mors död igen. Hon sörjde mamman och hon sörjde att hon aldrig kunde känna sorg när mamma dog. ”Döden var på ett vis, tyckte jag då, skön”. Men sedan önskade hon att det varit på ett annat sätt, att mamman levt idag ”när jag hade kunnat möta henne på annat vis”. Det kändes smärtsamt att hon och mamman varken hade kunnat mötas eller skiljas på ett bra sätt. Som jag tolkar det tog hon ansvar både för sin och för mammans del i deras relation. I separationen från Agneta trodde Anna att hon själv måste ta ansvar för separationen, göra mycket på egen hand. ”Det blev min första gång jag skulle ta hand om slutet själv så det blev bra”. Hon trodde inte att hon kunde få hjälp till separationen. Hon tyckte att separationen blev mycket påfrestande och det tog flera år innan hon bearbetat färdigt. ”För det, det är viktigt hur man själv tar hand om slutet för bilden av hur det har varit”. Min fråga är om det är en förutsättning att separationen måste göras på egen hand, att ungen alltid själv måste prova vingarna, eller kan terapeuten förbereda avslutningen på ett sådant sätt att man vet när vingarna verkligen bär. Men flyga måste man alltid göra själv. Och sorgen efter den andre är man ensam om. Komma hem i sig själv Annas berättelse har handlat mycket om längtan efter ett liv med ordning, ett ordnat hem och kunskap om hur man kan leva. Agneta fick rollen av att ge möjlighet till att ”leva om sitt liv” och Anna sa att: ”För mig står hon för hemma. Ja hon är, ja det goda, det bra, det som håller, ja modersegenskaper kanske man ska säga. Det står hon symboliskt för, för mig. Och hade jag inte kommit fram till att hon fortfarande står för det, fast vi inte träffas, då hade jag nog inte mått bra i dom goda egenskaperna hos mig själv.” Här talade Anna om att hon har internaliserat terapeuten som ett gott objekt som levde i henne och hjälpte henne att gå vidare på egen hand. Det var en individuationsprocess där Anna såg både sig själv och terapeuten som två hårt arbetande människor som nått ett gott resultat. Hon sa: ”Arbetet har krävt mycket av den andra personen men också mycket av mig själv.” Hon hade ett egenvärde, hon var inte bara en del av terapeuten utan en fristående individ. Mementum 13
Page 1 and 2: Nr 28 Tio röster om psykoterapi i
Page 3: Förord Med den här rapporten vill
Page 6 and 7: Skuld .............................
Page 8 and 9: (1997, sid. 9). Därför har jag in
Page 10 and 11: Vanligast är att man gått en gån
Page 14 and 15: Liv på rea Tiden i terapin kom att
Page 16 and 17: kom här att hjälpa honom att hitt
Page 18 and 19: homeopater, sjukgymnaster, sjukskö
Page 20 and 21: David: ”Jag behövde någon att t
Page 22 and 23: Relation till psykiatrin David har
Page 24 and 25: Att ta hand om sitt barn Hon beskre
Page 26 and 27: Felicia: ”Att få ett nytt liv”
Page 28 and 29: ännu inte om det var en äkta kän
Page 30 and 31: ekostnad av andra”. I själva ver
Page 32 and 33: Hedvig: ”Jag släppte upp från k
Page 34 and 35: oll och bli terapeuten? Eller att h
Page 36 and 37: Konflikter Ingrids psykoterapeutisk
Page 38 and 39: för att någon skulle få engagera
Page 40 and 41: Se på sig själv Jenny hade också
Page 42 and 43: I efterhand är min tanke att det v
Page 44 and 45: Till en början fick jag träffa pa
Page 46 and 47: Parallella terapier och andra rambr
Page 48 and 49: elation skulle inträffa. Han arbet
Page 50 and 51: Som jag ser det finns det exempel p
Page 52 and 53: Tidigare utgivna rapporter i Mement
Page 54: 54 Mementum

nr28 webb - Örebro läns landsting

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?