nr28 webb - Örebro läns landsting

Från passiv till aktiv
Den förändring Bertil beskrev var att han numera kunde stanna upp och
”begrunda sig själv och sitt öde”. Han kunde stanna upp och bearbeta enklare
saker ”på en tio minuter eller en kvart”. När det gällde svårare saker kunde han
känna både ångest och rädsla men det fanns en lättnad i att kunna benämna, ”då
har jag satt namn på det och då kan jag lugna ner mig med det”. En annan sak som
Bertil tog upp var att han numera aldrig tycker synd om sig själv, vilket han gjort
tidigare. Han beskrev livet: ”Jag tycker det är en utmaning. Jag har mina svarta
stunder ibland, men ändå tycker jag det är en utmaning.”
Som jag ser det har Bertil genom att få möjlighet att arbeta med sin rädsla för
beroende och sin rädsla för att tappa kontrollen fått större kunskap om sitt inre.
Den kunskapen ger honom bättre förmåga att klara av påfrestningar av olika
karaktär. Han har förflyttat sig från den passiva offerrollen till att ta ansvar för sitt
liv. Det paradoxala är att först när man vågar ge sig in i det mest skrämmande,
släppa det krampaktiga taget om sitt liv, då kan man få mer kontroll.
Tacksamhet
På slutet av intervjun uttryckte Bertil djup tacksamhet över sin terapi. ”Hade jag
inte gått hit då hade jag gått under”, sade Bertil när vi samtalade om vad han
trodde om sin förändring i terapin. Han ville i fortsättningen satsa på egen
utveckling i relation till andra människor. Vad gäller det plågsamma i terapin sade
han att: ”Och som sagt det där med process, ibland är det tufft, ibland är det svårt
och ibland är det härligt.”
Carl: ”Det gav ingenting”
Hur kan man få hjälp?
Carl dröjde med att skicka in svarstalongen. Han tvekade länge om han skulle ha
något att bidra med eftersom han inte tyckte att han fått någon hjälp i sin terapi.
Men sedan tänkte han att det kanske skulle gå att få ”något tips” på hur han skulle
kunna få någon annan hjälp om han träffade mig för en intervju.
Carl är en man i fyrtioårsåldern. Han är gift och har tonårsbarn. Han arbetar som
tekniker. Det var svårt att vid första anblicken förstå att det under den propra ytan
råder kaos och förvirring.
Carl kom till psykiatriska mottagningen efter att ha sökt hjälp på ett otal olika
vårdinrättningar. Han bedömdes vara deprimerad och hade fått
antidepressionspreparat, som inte hade haft någon effekt. Han hade
psykosomatiska problem av mångskiftande och diffus karaktär. Läkare,
Mementum 17