nr28 webb - Örebro läns landsting

med att våga ha behov för egen del. Han hade en stark drivkraft att finnas för
andra, en kraft som förhindrade honom att tänka på egna behov. Men han tycker
att genom sin terapi fick han verktyg så att han kan förhålla sig på ett nytt och
mera vuxet sätt till det egna inre barnets behov.
Hedvig talar vid intervjutillfället om hur hon i terapin blev medveten om sin
rädsla för att bli beroende av en annan människa. Jag tror att hon försökte lösa den
konflikten genom att göra uppehåll i terapin för att under en tid söka hjälp på
annat håll. Men det är i relationen till individualterapeuten hon blev medveten om
sin beroendeproblematik.
Ingrid berättar om hur hon nu börjat ta ansvar för sin livssituation och ser att hon
inte bara är ett passivt offer för omständigheterna utan kan råda över sitt eget liv.
Hon kunde genom sin terapi våga börja känna tillit till andra människor och
därmed komma ut ur den glastrumma hon tyckte hon befann sig i. Mycket av
processen i terapin bestod av drömarbetet. Där bearbetade hon skräckfyllda
upplevelser från barndomen. Hon använde också drömmen som en hjälp till att
förstå den aktuella situationen i hennes liv.
Jenny startade sin terapi utifrån en oreflekterad tanke om att vilja bli bra. Man kan
tolka det som att hon egentligen inte ville veta mer om sig själv i första hand utan
att terapeuten skulle hjälpa henne så att hon kunde känna sig pigg och glad. Hon
kom ändå att bearbeta det hon var mest rädd för via bildarbetet. Som jag tolkar det
var det en process där färgvalet skedde utifrån en omedveten önskan om att närma
sig det hotfulla.
Kan alla gå i terapi?
Killingmo (1999) menar att alla kan arbeta med sig själv i en utvecklande process
och att han behåller den uppfattningen till ”att någon överbevisar mig om
motsatsen” (föreläsning).
Men hur kan patienten veta vad hon/han behöver arbeta med? Patienten kommer
med något lidande som hon/han vill ha hjälp med. Som jag ser det är det omöjligt
att avtäcka behovet utifrån en inledande intervju inför en behandling då det
handlar om djupt omedvetna nivåer från mycket tidiga utvecklingsstadier. Är det
så att det finns en potential i var människa som ligger redo för utveckling och att
det, som när man vattnar på ett frö i jorden, börjar växa och utvecklas när
omständigheterna blir gynnsamma? Vad är i så fall gynnsamma omständigheter?
Kan det kanske vara så att en terapi blir en gynnsam omständighet om man inte
stör processen för mycket. Att det är terapeutens uppgift att finnas, låta sig
användas men inte ”arbeta” för mycket.
Mementum 49