nr28 webb - Örebro läns landsting

intervjutillfället upprepade Bertil flera gånger hur stark bindningen blev till
terapin, terapirummet och till terapeuten.
Bertil gick i terapi under tre år. Under tiden läste han all psykologisk litteratur som
fanns på biblioteket samt skönlitteratur av filosofisk karaktär. Hans inre arbete tog
stor plats i hans liv. Bertil berättade att han blev helt överraskad när han förstod att
det fanns något ”omedvetet” och begreppet överföring var också ett okänt begrepp
för honom.
För Bertil blev terapin en stark upplevelse och han beskrev den som ”en evig
plåga.” Han sade att det var ett Sifysosarbete, ”man rullade upp stenen varje vecka
och sen ... ja så ramlade allting ner, då var man som en trasa igen.” Inte förrän i
slutet av intervjun nämnde Bertil något minne av terapin som inte bara var plåga
och kamp. Då beskrev han terapin så här: ”Det var tufft ibland och svårt och ibland
var det härligt.” Men nu skulle han inte vilja gå i terapi igen. Han tyckte att det var
avklarat. Han ville inte komma i samma beroende igen.
Att tappa kontrollen
Bertil är en rationellt tänkande människa och när han sökte hjälp var det för att få
hjälp på ett konkret plan, ”lite råd och tips”. Han kom med mycken skepsis och
medgav att han skrattat åt att ”hur kan dom veta och mäta det”. Han menade då
sitt lidande. Han var inställd på, och kanske också det enda han kunde föreställa
sig: ”Att få kokboksrecept, du får tio goda råd och vi träffas fem gånger och sedan
hamrar vi in det och sedan är allt bra”. Han hade inte räknat med att hamna i
beroende, tvärt om hade han behov av kontroll över sin tillvaro. Hans behov av
kontroll hade funktionen att dölja en stark längtan efter beroende, ett beroende
som funnits med som en ouppfylld längtan i hans liv. Men han tappade kontrollen
i sin terapi och beroendet tog honom med hull och hår. ”Det var en oerhört stark
bindning till henne va (terapeuten). Det var det. Och det kom väldigt fort, det kom
efter fyra, fem gånger och så kretsade väl livet omkring det i några år alltså och det
var oerhört påfrestande”.
Bertil upptäcker det omedvetna
Bertil var vid terapins början helt omedveten om sina inre krafter och hur de
påverkade hans liv. ”Jag visste över huvud taget ingenting om psyket eller sådana
saker. Jag kommer ihåg att det var en stor överraskning för mig att det fanns
någonting som kallades för det omedvetna, så att säga”. Det omedvetna och
överföringen blev nya upptäckter som Bertil hade att brottas med. Hans gamla
strategi att försöka kontrollera medförde att han började läsa litteratur om
psykologi och filosofi. Genom detta kunde han få hjälp med att sätta ord på sina
upplevelser även när han var utanför terapirummet. Hans försök att få kontroll
Mementum 15