nr28 webb - Örebro läns landsting

Kärlek på distans
David menade att det fram för allt var gruppterapin som satte igång hans
förändringsprocess och att den individuella terapin var ett komplement. Han var
nöjd med sin utveckling och pekade på saker han nu kunde göra utan att plågas
som tidigare. Förr ville han helst undvika all kontakt med människor. Efter
terapierna har han till exempel träffat en kvinna som han ”lever fullt ut med”. Hon
bor i en annan stad så de kan bara träffas på helgerna. ”Det är klart det är ju
avstånd.” Hon är inte svensk från början, vilket också kan betraktas som en typ av
avstånd. Frågan är om avstånd kanske är en förutsättning för att han ska ha en
relation. Vi kan konstatera att det finns kvar rester av hans grundproblematik vad
gäller närhet i relationer.
Sommartallriken
David pekade på fler förbättringar han erhållit genom terapi. ”Tidigare hade det
varit en pina två månader i förväg, ska jag inte eller ska jag sjukskriva mig.” Det
handlade om den årliga ”sommartallriken” man på företaget brukar äta
tillsammans före semestern. Nu kunde David vara med och det kostade inte
”massor av kraft” som förr om åren. En annan positiv upplevelse han ville berätta
om var att två personer tyckt att han ”var sig själv” och att ”dom uppskattade det.”
Han hade gått omkring och förställt sig hela uppväxten så de orden blev en
bekräftelse för honom att det skett en positiv förändring.
David berättade också om att han nu vågade vara mer öppen med sina problem
och berätta för kamrater och för arbetsledaren på jobbet. ”Nu får det vara nog med
smusslandet liksom. Och i och med att jag talade om allt så försvann ju många
problem.” David gör erfarenheten att det går att bryta den onda cirkeln. Rädslan
för att dela med sig gjorde problemen svårare. Han sade nu i stället att: ”Ofta när
man pratar med andra, om sådant här kommer på tal, då säger man att jag har
dom och dom problemen. Det slutar ju nästan med att man sitter och lyssnar på
alla problem dom har haft.”
Vad gäller relationerna på arbetsplatsen, och till kamrater, verkar det som att han
har hittat ett sätt att förhålla sig som är tillfredsställande och utvecklande. Mycket
av den gamla rädslan för att avslöja sina problem har vänt sig i mod och lust att
dela med sig och lyssna på andra. En vändning från narcissistisk självupptagenhet
till ett genuint intresse för andra? Eller kan man ana en triumf i hans röst då han
berättar om att han lyssnar på andras problem? Det skulle kunna finnas en smula
grandiositet även i detta.
Mementum 21