Rapport Skogsbruk utan hyggen - Naturskyddsföreningen

SKOGSBRUK UTAN HYGGEN
”Hyggesfritt” är ett laddat ord
Det slags skogsbruk vi känner till i dagens Sverige – trakthyggesbruket
– är den utan jämförelse största orsaken till
den kris för skogens biologiska mångfald vi idag upplever.
Skyddsvärda skogar avverkas gång på gång. På forskarnas
rödlistor finns tusentals hotade och missgynnade djur- och
växtarter. Skogsbruk baserat på kalhyggen har skapat brist
på livsmiljöer för dessa arter, har gjort urskogen till en nästan
mytologisk företeelse som få av dagens människor upplevt
och har omvandlat landskapet på ett sätt som saknar
motstycke. Decenniers avverkningar har frambringat de
norrländska hyggeslandskapen – stora områden som närmast
kan betecknas som ekologiska öknar.
Trakthyggesbruket har dessutom omfattande negativa
konsekvenser för en rad andra näringar och verksamheter
som renskötsel, turism, rekreation och utomhuspedagogik.
Hur kan det ha blivit så här? Svaret ligger säkerligen i den
viktiga roll som skogen och skogsbruket spelar utifrån ett
snävt ekonomiskt perspektiv – men också i samhällsdebatten
och hur detta påverkar vår världsbild. Sveriges skogar
har brukats under lång tid och utgjort råvara för en av våra,
historiskt sett, mest framgångsrika exportnäringar.
Skogsindustrin har haft, till synes obegränsad, tillgång till
relativt billig råvara i vårt skogrika land och med ett högt
förädlingsvärde har framför allt massa- och papperstillverkning
skapat stora exportinkomster. Skogsbolagen har
undan för undan köpt upp varandra och vuxit till ekonomiska
kolosser och, i flera fall, multinationella storföretag
med produktion och försäljning över hela världen. Näringen
har under lång tid varit en viktig maktfaktor i samhället
med en framgångsrik lobby- och PR-apparat.
Trots att skogsnäringen idag endast står för en liten del
av BNP uppfattas skogens och skogsbrukets betydelse för
landets ekonomi ofta som helt avgörande. Skogsnäringen
har framgångsrikt etablerat bilden av att skogen måste brukas
för landets bästa, och med ”brukas” menas ”kalhuggas”.
Detta är en bild som bland beslutsfattare verkar ha överlevt
de senaste decenniernas samhällsdebatter – där hyggen i
fjällnära skog, kemisk bekämpning, gödsling med flera miljöskadliga
metoder kritiserats.
Det har därför under lång tid varit i det närmaste tabubelagt
att ifrågasätta själva grundkonceptet för verksamheten:
trakthyggesbruket. Skogen brukar man genom att kalhugga
den – det är bara att fråga vilken jägmästare som
helst. Allmänhet och personer från andra professioner, t ex
biologer, som ifrågasatt kalhyggen har avfärdats just på
grund av sin påstådda brist på insikt i skogsproduktionens
villkor. Kritikerna har inte kunskapen att förstå hur det
förhåller sig, menar man från näringens sida. Den debatt
som förs förefaller ofta ha känslomässiga bottnar. Dogmer
och tron på den egna verksamhetens förträfflighet saknar
ofta stöd i vetenskapliga belägg. Att ny skogsråvara (i de allra
flesta fall) växer upp där man kalhuggit har empirin visat.
Men det är ett långt steg från denna iakttagelse till att säkert
kunna säga att trakthyggesbruket är långsiktigt hållbart –
ur vare sig ekologisk, social eller produktionsmässig synvinkel.
Skog växer långsamt. En så kallad omloppstid i hyggesbruket
tangerar (och överstiger ofta) en levnadsålder. Därför
måste forskningen om produktionsmetoderna i stor utsträckning
grundas på modeller och antaganden. Exakt hur
systematisk kalavverkning av den absoluta merparten av
våra skogar under flera generationer kommer att påverka
ekosystemen – och därmed den framtida råvarubasen – kan
ingen idag säkert säga.
De få som höjt rösten inom näringens egna led har under
lång tid avfärdats som ignoranta eller orealistiska drömmare.
Först under senare år har det blivit möjligt att på
allvar och med visst genomslag föra en debatt om alternativ
till trakthyggesbruket. Ett exempel är det projekt som initierades
av Skogsstyrelsen där syftet var att studera såväl
förekomsten av s.k. kontinuitetsskogar som möjligheterna
till vad som då kallades kontinuitetsskogsbruk, sedermera
av goda skäl omdöpt till hyggesfritt skogsbruk. Projektet
pågick 2005-2007, levererade en rad intressanta resultat och
har fått en uppföljning med syfte att fortsätta kunskapsut-
3