Dyslexi – en kunskapsöversikt - CM Gruppen

orna. De två hjärnhalvorna producerar konkurrerande bilder av bokstäver
och ord. Även denna uppfattning kom att prägla föreställningen hos forskare,
lärare och allmänheten om ”ordblindhet”, trots att det snart visade
sig att Ortons teori var felaktig (Bryant & Bradley, 1985). Ortons behandlingsmetod,
”multisensory training” kom trots den felaktiga underliggande
teorin att visa sig vara vägvisande.
Alfhild Tamm som arbetade nära skolans och elevernas vardag lade en annan
viktig pedagogisk grundsten som visat sig hålla måttet:
”… tidig diagnos och en snarast möjligt inledd ändamålsenlig behandling //är// av största
vikt. Det gäller ju att träna upp hjärncentra, vilkas verksamhet är otillräcklig, och denna
träning sker lättast på ett tidigt stadium. Dessutom skyddar man därigenom till god del
barnen från mindervärdighetskänslor. Ha ångest och modlöshet en gång fått insteg, kan
även den mest sakkunniga behandling stöta på hart när oöverstigliga hinder.” (Tamm
1943, s 32f.)
FOrskninG OM Dyslexi – en HistOrisk BakGrunD
Från 1920-talet och femtio år framåt skedde inte något avgörande framsteg
i forskningen om dyslexi. En rad teorier framfördes, där en del utvecklade
Ortons hjärnhalveteori, andra framförde känslomässiga störningar i
barns uppväxt, och ytterligare andra betonade biokemiska felfunktioner i
hjärnan som orsakerna till de ”oförklarliga” läs- och skrivproblemen. Gjessing
(1977) talade till och med om den medicinska och den pedagogiskpsykologiska
forskningens ”konkursbo” (aa. s. 48). Ett påtagligt undantag
från detta mönster utgjorde Bertil Hallgrens doktorsavhandling ”Specific
Dyslexia” som lades fram 1950 (Hallgren, 1950) och som bildade mönster
för beteendegenetiska studier av dyslexi. Hallgren studerade dels familjer
som i olika hög grad var drabbade av dyslexi, dels tvillingar. Resultaten av
dataanalysen visar ett mönster som senare upprepats i många andra undersökningar:
• en relativt hög samförekomst av dyslexi och tal- och språkstörningar
• inga samband kan konstateras mellan vänsterhänthet, ögondominans,
intelligens, och dyslexi
• dyslexi förekommer oftare bland pojkar än bland flickor
• två typer av dyslexi med hänsyn till ärftlig bakgrund, där en typ har en
hög grad av ärftlig inverkan medan den andra inte har en lika tydlig ärftlighetsbakgrund
Det kan ses som mycket märkligt att denna tydliga beskrivning av dyslexins
biologiska bakgrund föll i glömska i ”den biofoba fasen” i den svenska läs-
och skrivpedagogiska debatten under 1970- och 1980-talen.
Dyslexi – en kunskaPsöversikt 23