Dyslexi – en kunskapsöversikt - CM Gruppen

arn med dyslexi ofta går bet på uppgiften. Deras fonologiska medvetenhet
(Lundberg, Olofsson & Wall, 1980) räcker inte till för att bemästra den till
synes enkla läsuppgiften. En insiktsfull pedagog kan se denna svaghet redan
under förskoleåren. Redan i tre-fyraårsåldern börja barn upptäcka formegenskaper
hos språket. Orden rimmar, ramsor har språkrytm som det
går att klappa händerna eller hoppa i takt till. I förskoleklassen blir det uppenbart
för barnen att fonemen går att lyssna sig till. De hörs i början eller
slutet av orden, de gömmer sig inne i orden, och de går att ta bort och lägga
till för att skapa nya ord, ibland hela hemliga språk eller ord som inte finns
(”all-språket”, ”kurrekurreduttön”). Att inte spontant utveckla denna fonologiska
känslighet är det första och tydligaste tecknet på dyslexi. Ett antal
barn med detta problem har också svårigheter med att identifiera, prägla
in och använda ortografiska mönster i texten när de läser. Detta är ofta en
konsekvens av fonologiska problem, dvs. att förvärva ett ortografiskt lexikon
förutsätter en säker och precis fonologisk ordavkodning. Barn som har
båda dessa problem har en svårare form av dyslexi som inte så lätt låter sig
påverkas av god pedagogik. Samtidigt står den semantiska vägen till språket
lika öppen för dem som för andra barn. De barn som har svåra dyslexiproblem,
men mycket lätt att utveckla semantiska nätverk, och kanske också
har väl fungerande språkförståelse-strategier, stämmer in på bilden av ”hög-
IQ-dyslektikern” (som alltså är ett undantag i dyslexifamiljen).
aktiviteter
uPPkOMstMekanisMer, utveCklinsFörlOPP, närBesläktaDe läs- OCH skrivPrOBleM
Läsning är en viktig del i de flesta människors vardag, från barndomen och
livet igenom. De flesta läsaktiviteter är kopplade till vardagssysslor, som
ofta har att göra med att lokalisera och identifiera information, välja mellan
handlingsalternativ i arbetet, i butiken, eller på resa med bil, buss eller
tåg. Läser man fel får det praktiska återverkningar, i en del fall triviala men
förargliga, i andra fall till och med livshotande. I de flesta fall är läsutmaningarna
måttliga, men eftersom de är många och ofta återkommande blir
det fel någon gång för alla människor. För den som har dyslexi inträffar
läsfelen oftare. Den erfarne dyslektikern skaffar sig därför kompensationsstrategier
för att dubbelkolla läsningen. En inte ovanlig strategi är att välja
bort läsning som inte är absolut nödvändig – t.ex. bok- och tidningsläsning.
Eriksson-Gustasvsson (2002) visade att läsning i samband med arbete var
den i stort sett enda läsaktiviteten bland en grupp industriarbetare med läs-
och skrivsvårigheter.
Skrivning är på samma sätt som vardagliga läsaktiviteter oftast kopplat till
vardagssysslor i arbetet eller på fritiden. Adressaten och avsändaren är ofta
samma person – man skriver för att komma ihåg. För den som har dyslexi
Dyslexi – en kunskaPsöversikt 47