Innehållsförteckning - Uppsalajuristernas Alumnistiftelse

arns åsikt i Haagärendena. Dessutom kan nämnas att eftersom de allra flesta barn som
bortförs (kvarhålls) är mycket unga och då ofta under en ålder då man brukar beakta
barnets vilja, har artikel 13 1(b) 2 st. haft begränsad effekt vid Haagkonventionens
tillämpning. 20 Denna vägransgrund är dock tämligen meningslös i situationer där våld
förekommit, om barnet inte uppnått den ålder och mognad som artikel 13 1(b) 2 st.
kräver.
Samma problem föreligger vad gäller användningen av artikel 12 i fall där våld
förekommit, eftersom ettårsperioden skall vara uppfylld för att ett återförande skall
kunna vägras. För ett barn som upplevt våld i hemmet är denna vägransgrund inte av
någon hjälp om kravet på att det skall ha gått ett år från bortförandet inte är uppfyllt.
Därför kommer inte heller artikel 12 att beröras i denna uppsats.
Artikel 13 1(a) i 1980 års Haagkonvention går ut på att återförandet kan vägras om det
föreligger ett samtycke från den kvarlämnade föräldern att låta barnet och den andra
föräldern åka iväg. Detta samtycke är ofta mycket svårt att bevisa om det inte skett
skriftligen. Dessutom är det rimligt att anta att om våld verkligen förekommit och den
ena föräldern flytt på grund av detta, så har något samtycke av den kvarlämnade
föräldern inte getts. Av denna anledning är inte heller artikel 13 1(a) till någon större
hjälp för personer som upplevt våld i hemmet.
I fall där ett återlämnande skulle strida mot det grundläggande skyddet för de mänskliga
fri- och rättigheterna i den anmodade staten uppställer artikel 20 ytterligare en
vägransgrund. Mig veterligen har denna artikel mycket sällan tillämpats. Enligt Pérez-
Veras rapport skall artikel 20 tillämpas enbart i mycket speciella undantagsfall. 21
Således kommer endast artikel 13 1(b) 1 st. att belysas i denna uppsats, eftersom denna
artikel på ett mer direkt sätt än de övriga kan avse situationer där våld utövats. Denna
avgränsning grundar sig även på att det schweiziska förslaget förespråkar en mer
flexibel tillämpning av just artikel 13 1(b) och då framförallt angående vad som avses
med en icke godtagbar situation.
20 Betydelsen av denna artikel har dock ansets klart ha ökat sedan staternas tillträde till FN:s barnkonvention. Se
Beaumont, P, & McEleavy, P, The Hague Convention on International Child Abduction, Oxford University Press
1999, s. 201-202.
21 Pérez-Vera ovan not 17 a.a. s. 462.
13