Innehållsförteckning - Uppsalajuristernas Alumnistiftelse

1.2 Syfte
Vägransgrunden i artikel 13 1(b) har tillkommit av hänsyn till barnets bästa. I denna
uppsats ämnar jag att analysera huruvida 1980 års Haagkonvention lever upp till
principen om barnets bästa. Detta kommer att göras utifrån de uppmärksammanden som
gjorts att våld inom familjen blivit en allt vanligare anledning till att barn bortförs.
Såsom inledningsvis konstaterats syftar 1980 års Haagkonvention till att ett återförande
snabbt kommer till stånd, då detta presumeras vara bäst för barnet. Haagkonventions-
processen är inte en vårdnadsprocess. Domstolar skall därför konventionsenligt förhålla
sig återhållsamma vad gäller en mer grundläggande bedömning av lämpligheten av
föräldrarna som vårdnadshavare, eftersom Haagprocessen enbart avser en bedömning
av återförandefrågan. Det kan argumenteras att intresset av att vidmakthålla en
summarisk process utan en direkt prövning i sak avseende föräldrarnas lämplighet, kan
eftersätta intresset av att ta tillvara vad som är bäst för barnet i det enskilda fallet.
Då den typiska bortförandeföräldern idag inte motsvarar den stereotyp som man hade i
åtanke vid utarbetandet av 1980 års Haagkonvention, är det relevant att utreda
lämpligheten av att behandla alla Haagärenden med samma utgångspunkt, dvs. att
barnet alltid skall återlämnas, oavsett vem som fört bort barnet och utan beaktande av
anledningen till bortförandet. Trots den restriktiva tillämpning vägransgrunderna haft
har, som ovan konstaterats, vissa länder på senare tid uppmärksammat vikten av en mer
flexibel tillämpning. Jag kommer att redogöra för innebörden av vissa länders mer
liberala syn på tillämpningen av vägransgrunden i artikel 13 1(b) i fall där det
förekommit våld i hemmet.
Vad som är att betrakta som barnets bästa är ett omdiskuterat ämne, och olika
uppfattningar gällande begreppet är vanligt förekommande. Föräldrarna är i de allra
flesta Haagärenden av olika uppfattningar om vad som är bäst för deras barn. Beslut
från domstolar i de olika medlemsstaterna visar även att någon universell uppfattning
inte föreligger om vad som är att anse som barnets bästa. Principen om barnets bästa har
därmed tillämpats på ett inte alltid konsekvent sätt och domarens fria skön har kommit
att bli avgörande för bedömningen av vad som är bäst för barnet i det enskilda fallet. 8
Problematiken kring principen om barnets bästa samt om det finns ett behov av en
8 Leto, M, Whose Best Interest? International Child Abduction Under the Hague Convention, Chicago Journal of
International Law 2002, volume 3, s. 247.
8