Innehållsförteckning - Uppsalajuristernas Alumnistiftelse

av artikel 11 skall konventionsstaterna till FN:s barnkonvention främja bland annat
multilaterala överenskommelser. 1980 års Haagkonvention hade redan trätt i kraft när
Barnkonventionen antogs, varför behovet av multilaterala överenskommelser
beträffande barnbortförande hade insetts redan innan Barnkonventionen kom till.
1980 års Haagkonvention har visat sig vara ett effektivt instrument och i de flesta av
fallen återförs ett bortfört barn till hemvistlandet i enlighet med konventionens mål.
Trots denna framgång har det från olika håll på senare år börjat uppmärksammas vilka
negativa effekter ett återförande kan ha dels på barnet, dels på föräldern som bortfört
barnet. När 1980 års Haagkonvention kom till förutsattes majoriteten av alla
barnbortförandeärenden vara fall där föräldrarna till barnet separerat och att den förälder
som inte haft huvudansvaret för barnets omvårdnad, vanligen fadern, bortför barnet i
ren frustration och håller barnet undan. I en sådan situation fungerar Haagkonventionen
ofta på ett tillfredställande sätt och ett snabbt återförande är i regel den lämpligaste
lösningen.
Efter många års praktisk tillämpning av konventionen har det kunnat konstateras att i
majoriteten av alla Haagkonventionsärenden sker inte bortförandet under ovan angivna
förutsättningar. 72 % av alla Haagkonventionsärenden berör nämligen fall där barnet
har blivit bortfört eller kvarhållet av dess primära vårdnadshavare som enligt statistiska
undersökningar vanligtvis är modern till barnet. 4 Detta bortförande har skett utan
tillstånd från den andra föräldern och mot den kvarlämnade förälderns legala rättigheter
att ha vård om barnet. Det har även framkommit att det blivit allt vanligare att
bortförandet grundat sig på att det förekommit våld i hemmet och att modern flytt från
detta för att dels skydda sig själv dels skydda barnet ifråga. 5 I dessa fall kan det finnas
anledning att ifrågasätta om ett snabbt återförande är den bästa lösningen.
Trots att det grundläggande ändamålet med Haagkonventionen är att säkerställa ett
snabbt återförande av barn som olovligen förts till eller kvarhållits i en fördragsslutande
stat så uppställer konventionen vissa undantagsregler där ett återförande kan vägras.
Konventionen uppställer inte just våld i hemmet som ett specifikt undantag för att inte
återföra, men artikel 13 1(b) yrkas ofta som grund för att ett återförande inte skall äga
4 Gillen, J, The Hague Convention and Domestic Violence- Friend or Foe? – A Common Law Perspective of
Interpretations of Article 13 1(b) of the Hague Convention in the Context of Domestic Violence, The Judges’
Newsletter 2006, volume 11, s. 31.
5 För en diskussion kring detta se Bruch, C.S., The Unmet Needs of Domestic Violence Victims and Their Children
in Hague Child Abduction Convention Cases, Family Law Quarterly 2004, s. 529-545.
6