Innehållsförteckning - Uppsalajuristernas Alumnistiftelse

Det finns ett behov av att man på ett internationellt plan klargör detta samband, så att
domstolar i sin tur kan motivera hur avvägningen gjorts mellan principerna. I de ovan
diskuterade Catton-ärendet saknades en sådan avvägning och domstolen gjorde en
strikt, i och för sig i nuläget konventionsenlig, tolkning av undantagsregeln i artikel 13
1(b). Det kan argumenteras att om Schweiz’ förslag varit i kraft så hade utgången blivit
annorlunda. Domstolen hade då behövt ta ställning till vad som var bäst för barnen
ifråga. Då hade domstolen på ett mer ingående sätt varit tvungen att ta ställning till om
det var barnets bästa att föras tillbaka till Nya Zeeland. Eftersom fadern hade ett
besöksförbud gentemot sonen torde det stå klart att en bedömning redan gjorts att det
inte var i barnets intresse att umgås med fadern. Eftersom sonen inte alls skulle återföras
till fadern utan till ett fosterhem på Nya Zeeland står det klart att omständigheterna i
punkt a) i Schweiz förslag är uppfyllda, dvs. det är inte i barnets intresse att bli placerad
hos fadern.
Domstolen hade också behövt ta ställning till om modern kunde ta hand om barnet vid
en eventuell överflyttning. Det är mer oklart hur denna bedömning skulle göras. Fadern
hade ett besöksförbud i förhållande till både modern och sonen. Om nyzeeländska
myndigheter bedöms kunna skydda modern och sonen, så finns det anledning att anta
att modern skulle kunna ta hand om sonen på Nya Zeeland. Detta skulle förstås behöva
vägas mot att domstolen beslutat att dottern skulle stanna med modern i Sverige.
Slutligen skulle domstolen behöva bedöma om placeringen av barnet i fosterfamilj var i
barnets intresse. Det finns anledning att anta att pojken hellre skulle stanna med sin
moder som han, enligt domstolens bedömning, var helt beroende av, än att bli placerad i
ett fosterhem.
Att det är barnets bästa som skall vara det centrala vid tillämpningen av artikel 13 1(b)
framgår tydligt av Schweiz’ förslag. Som ovan konstaterats finns ingen universell
standard av vad som är att betrakta som barnets bästa. Förslaget ger inte heller någon
direkt vägledning om vad som är att betrakta som barnets bästa. Förslaget ger dock
några konkreta förslag på omständigheter där barnets intresse bör gå före intresset att
återföra. Schweiz’ förslag medför att domstolar skulle bli tvingade att väga in barnets
bästa i bedömningarna om överflyttning, något som hittills saknats i flera domar.
Dessutom skulle förslaget troligen medföra en mer flexibel tillämpning av artikel 13
1(b), t.ex. på det sätt att förekomsten av våld i hemmet oftare kan komma att omfattas
av bestämmelsen. Att Schweiz vill åstadkomma en förändring eller i vart fall få till
40