Innehållsförteckning - Uppsalajuristernas Alumnistiftelse

är det svårt att motivera en särbehandling av den ena föräldern i konventionens mening,
framförallt då FN:s barnkonvention även föreskriver vikten av att barnet har en direkt
kontakt med båda föräldrarna i situationer där föräldrarna lever frånskilda. 35
Trenden att föräldrar generellt erhåller gemensam vårdnad får således till följd att fler
bortföranden kommer att bedömas som olovliga. Den får också till följd att många barn
kommer att skiljas från sin primära vårdnadshavare, som ofta är modern. Huruvida detta
är till barnets bästa kan diskuteras. En förändring av vårdnadsbegreppet, med hänsyn till
barnets bästa skulle dock kunna motivera att en åtskillnad görs i 1980 års
Haagkonvention mellan vilken förälder som för bort barnet.
Problematiken kring att barn skiljs från sin primära vårdnadshavare grundar sig således
på en nationell bedömning av vilken vårdnadsform som ansetts vara bäst för barnet.
Den bedömningen får konsekvenser i ett senare Haagärende. Att komma till rätta med
problematiken kring att ett barn separeras från sin primära vårdnadshavare, är således en
fråga som möjligen skall bedömas på ett tidigare plan, dvs. redan vid en nationell
vårdnadstvist. I ett sådant beslut kan rätten ta ställning till vilken vårdnadsform som är
att anse som bäst för barnet ifråga. Kanske är trenden att besluta om gemensam vårdnad
något som domstolarna i de olika länderna måste se över för att principen om barnets
bästa skall beaktas på lämpligaste sätt. Det är även intressant att diskutera om det skulle
vara möjligt att ha en gemensam innebörd av vårdnadsbegreppet på ett internationellt
plan. Det finns anledning att anta att denna lösning inte är realistisk, då det troligen
skulle inkräkta för mycket på nationell lagstiftning. Dessutom skulle det förmodligen
vara svårt att nå konsensus länderna emellan på grund av den mängd olika
familjerättslagstiftningar, ofta grundade på ländernas kultur, som skulle tvingas bli
sammanfogade.
Det skall poängteras att vårdnadsbegreppet, dvs. vem som skall anses ha vårdnaden om
barnet, ofta tolkas mycket liberalt i artikel 3 i 1980 års Haagkonvention. Catton-fallet
illustrerar hur relativt begränsade vårdnadsrättigheter hos den kvarlämnade föräldern
kan medföra att bortförandet ses som olovligt och överflyttning därmed blir aktuellt,
trots att det förefaller som troligt att den kvarlämnade föräldern är olämplig som
vårdnadshavare. Fallet och problematiken skall redogöras för i det följande.
35 Se artikel 9.3 i FN:s barnkonvention.
18