Biblicum 2003-3.pdf

tider för både Juda och Israel. Israel gick under inför deras ögon och Juda
blev angripet av fiender. Jesajas budskap under dessa svåra tider var att
Guds frälsning inte bestod i upprättandet av något jordiskt kungarike.
Den utlovade frälsningen var inte politisk utan andlig. Folket skulle inte
söka en jordisk eller politisk frälsare. När Ahas upprättade en allians med
Assyrien fick han göra den bittra erfarenheten att de allierade angrep
honom och hans rikedomar hamnade i Assyrien. När Hiskia tog emot
sändebuden från Babel förkunnade Jesaja att hans rikedomar skulle föras
bort dit. Nej, folket skulle inte förlita sig på mänsklig makt som inte
kunde hjälpa. Frälsning för Guds folk skulle komma genom Herrens
lidande tjänare som med sina sår skulle hela dem från deras synder. Politiskt
blev både Israel och Juda uppslukade av nationer större och mäktigare
än de. Dessa skulle i sin tur gå under för andra nationer. Detta
är också något vi sett gå i fullbordan och ständigt upprepa sig i historien.
Men det sanna Israel, församlingen av alla de som tror på Kristus,
skall inte bara bestå utan också segra och triumfera när denna världens
nationer, ja universum självt, går under.
Jesajas direkta uppdrag var att med sitt budskap förhärda ett obotfärdigt
folk. De hade förkastat Guds nåd och sjunkit till samma nivå som
farao i Egypten. De härliga löften Gud genom Jesaja gav åt Ahas betydde
ingenting för honom. Budskapet tjänade då till att förhärda ett hjärta
som redan förhärdat sig och blivit hårt som sten. Jesaja skulle med lagen
och evangeliet befästa folkets självförhärdelse. Detta skedde för att de
inte skulle kunna smita undan straffet för sin obotfärdighet genom att
omvända sig och bli helade (Jes 6:10).
Profetior om Kristus
Lägg märke till Jesajas hänvisningar till Kristus:
• 4:2. (HERRENS telning);
• 7:14 (jungfruns son Immanuel);
• 9:6,7 (barnet som blir fött är Gud);
• 11:1 (ett skott skjuter upp ur Isais avhuggna stam);
• 28:16 (hörnstenen);
• 40:11 (den gode Herden);
• 42:1-3 (Herrens tjänare i vilken han har sin glädje);
• 49:6 (ett ljus för hednafolken);
109