Biblicum 2003-3.pdf

sin lägesrapport om ”Bibeltolkning och bibelbruk” (s 251-254). ”Den
har rört sig vidare på så sätt att läsaren av texten och själva läsprocessen
som sådan kommit i fokus” (s 252).
Vad menas nu med detta? Jo, avgörande är inte längre att försöka fastställa
vad texten verkligen säger, vad författaren menar. I stället ska de
tankar och de miljöer där texten kan ha haft sin upprinnelse och från
början kommit till användning korsbefruktas med de perspektiv och erfarenheter
som den nutida läsaren har och genom en växelverkan bestämma
tolkningen av texten. Det måste ske en ständig växelverken mellan dåtida
tankar och nutida, menar man, och i denna växelverkan sker en korsbefruktning
som kan leda till nya sanningar och en ny förståelse av texten. ”I
friktionen som uppstår mellan texternas förståelsehorisont och vår egen
uppstår ny förståelse av hur livet ska tolkas och hur texter, traditioner
och den aktuella erfarenheten och problematiken i den ska kunna hanteras
konstruktivt”, skriver Johnny Jonsson (s 252).
Denna nya och ganska diffusa tolkningsmetod, som alltså inte bryr
sig så mycket om vad som verkligen står i texten som sådan, har inte
överraskande fått många fina namn. Man talar nu om ”bibeltexternas
intertextualitet”, ”läsarorienterande tolkning”, ”receptionskritik”, ”processförståelse”
mm.
Den kyrka som accepterar den historisk-kritiska bibelvetenskapens
utgångspunkt när det gäller Bibeln kan alltså inte längre säga: ”Så säger
Herren”, ”detta är Herrens ord”, ”Skriften kan inte göras om intet”,
”lyssna till Mose och profeterna”, ”Herrens mun har talat”, ”Om någon
talar skall han tala i enlighet med Guds ord”, ”förkunna inte främmande
läror”, ”helga dem i sanningen, ditt ord är sanning”, ”hur läser du?”,
”hur står det skrivet?”. Nej, enligt Jonsson och många med honom får
man inte låta vad bibeltexten säger gälla som Bibelns lära. Man måste
vara öppen för olika röster och vara kreativ i sin tolkning. ”En teologiskpropositionell
läsning”, som Jonsson kallar det, dvs säga ”Så lär Guds
ord, så säger Herren, detta är Herrens ord”, gör inte texterna rättvisa.
Bara genom att vara öppen för olika tankar både i dåtid och nutid öppnas
texterna och nya upptäckter görs. För en kreativ tolkning har man mycket
att lära sig av ”skönlitteraturen, konsten och filmen”, heter det. Fria,
s k kreativa tolkningar, som enligt min mening ofta grovt förvanskar
Bibelns innehåll, prisas nu som något att ta efter inom bibelvetenska-
118