Biblicum 2003-3.pdf

Inledning till Bibeln – del 7
Profetböckerna
av Stefan Hedkvist
Profeternas uppgift
Prästerna och leviterna hade till uppgift att undervisa Guds folk i Lagen
(Moseböckerna) (3 Mos 10:11; 5 Mos 17:9-12; 33:8-10; Malaki 2:7).
Vid sidan av dessa sände Gud dessutom ett stort antal profeter till sitt
folk. De var speciella lärare som fått Andens gåva och som Gud talade
till i drömmar och syner (4 Mos 12:6). Skillnaden mellan leviterna och
profeterna i Gamla testamentet var i stort sett densamma som skillnaden
mellan apostlarna och innehavarna av det offentliga ämbetet i Nya
testamentet. Liksom våra pastorer utförde leviterna sitt uppdrag utan
den speciella andliga gåva som profeterna hade och de var bundna att i
sin undervisning strikt hålla sig till det skrivna ordet. Likt apostlarna så
var profeterna inte bara lärare som föreläste och undervisade i de kanoniska
skrifterna utan de hade Andens speciella gåva att förkunna nya
uppenbarelser från Gud som de fått genom gudomlig inspiration.
I undantagsfall blev också ogudaktiga människor vid något tillfälle
gripna av profetians Ande så att de då talade Guds ord. Den hedniske
spåmannen Bileam (4 Mos 22-24) och översteprästen Kaifas (Joh
11:49-52) blev på detta sätt tvingade att vittna om frälsningen i Kristus
utan att det var deras avsikt.
Ibland blev gudfruktiga kvinnor inspirerade att frambära profetior.
Bibeln kallar dessa kvinnor profetissor. Bland dessa nämns Mirjam (2
Mos 15:20), Debora (Dom 4:4), Hulda (2 Krön 34:22) och Hanna
(Luk 2:36).
Profetians historia
Profetior, eller uppenbarelser från Gud givna åt människor, förekom
tidigt bland Guds folk. Hanok, den sjunde från Adam, profeterade om
Herrens ankomst tillsammans med sina mångtusen heliga för att hålla
98