Biblicum 2003-3.pdf

eftersom det står fast att de ofta har irrat och motsagt sig själva), så är
jag övervunnen genom de av mig anförda skriftställena och är i mitt
samvete fånget i Guds ord; därför kan och vill jag inte återkalla något
alls, ty det är varken säkert eller rätt, att handla mot samvetet” (s 233).
Ordets och trons förhållande till upplevelser, känslor och erfarenhet
hos Luther har ofta diskuterats hos forskarna. Luther talar ofta om
känslor och erfarenheter i samband med tron. Öberg säger: ”För Luther
är tro icke ett dött upprepande av trossatser. Trons innehåll är för reformatorn
viktigt, men man måste bli gripen av Ordet-evangeliet och tillämpa
det personligt på sig själv. … Reformatorn understryker emellertid,
att erfarenhet och känslor ofta växlar hos de troende. Därför måste
tron alltid hålla fast vid Ordet allena, som sålunda är överordnat alla
trons upplevelser. Luther talar om erfarenheter som bygger på och subsidiärt
följer av tron på Guds ord, som den fasta grunden” (s 252).
Detta innebär emellertid inte att Luther inte avgränsar sig mot
svärmarrörelsens s k inre ljus. ”I Schmalkaldiska artiklarna år 1537
samlar Luther sina invändningar mot all spiritualism, inklusive den
påven i sak företräder. Det grundläggande felet bland spiritualisterna
alla kategorier är att de lämnar det yttre Ordet och baserar sitt tänkande
på ett inre ljus. Innan de blir lärjungar vill de vara doktorer. Utan att
äga klara stöd i Skriften är de ändå helt säkra på att äga den sanning, där
allt ju ska vara andligt. Då kan enligt Luther den verkliga sanningen och
Kristi Ande icke vara på färde. Spiritualisterna är förhärdade pratmakare,
som menar att Andens tal kommer före det yttre Ordet” (s 257).
Denna del av boken avslutas med ett längre kapitel om hur Luther
betonar Skriften som högsta norm för kyrkans, biskopars och påvens
läror. I unionsförsöken mellan den romersk-katolska kyrkan och den
evangelisk-lutherska slår Luther vakt om Skriftens sanning, om vilken
han inte vill veta av någon kompromiss. Han distingerar sig i dessa unionsförsök
med vad kärleken gör och vad tron måste fasthålla. Vad gäller
kärleken vill han inte spara någon möda för att nå enighet. Men när det
gäller läran och Guds Ord, då vill han inte lyssna på talet om jämkningar
(s 275).
Del 3 behandlar Luthers arbete med Bibelns texter och deras tolkning.
I inledningen riktar Öberg uppmärksamheten åt vissa forskares
överdrivna betoning av Luthers problem med vissa böcker och enskilda
136