Föräldrar och barn Sonja Landgren - Lysator

Det märkvärdigaste
– Mmmmmm oooooo rrrrrrr, Mor. Hörde mamma?
– Jadå, är det roligt, tycker du?
– De ä de roligaste som finns att gå i skolan.
– Tycker du verkligen det?
– Jaa, de ä de enda jag vill.
Efter denna försäkran från sin förhoppningsfulle son, börjar
mamma i tankarna staka ut hans lysande lärdomsbana –
ser honom i andanom erövra den grå mössan, den vita mössan
och varför inte fortsätta och tänka sig sin förtjusande
telning omsider iklädd den svarta veckade sidenhatten . . .
– Tänk Bobo, att du tycker de är så roligt att gå i skolan.
– Jaa, de ä de enda jag vill.
– Ja tänk du så märkvärdigt, säjer mamma helt överväldigad.
Men Anna-Kajsa, som fri från känslotänkande, på ett sakligare
sätt kan bedöma sin broders eventuella studiehåg fnyser:
”Men mamma, förstår mamma inte att de ä rasterna
han talar om – när han får stå o titta på när de dom stora
pojkarna spelar fotboll.”
– Mmmmmm oooooo rrrrrr, kan Anna-Kajsa säja mej va
de blir?
Anna-Kajsa vet inte om hon ska ta detta som en förolämpning
eller rent av skriva det på dumhetens konto. Ska en
nybörjare så här få mästra den som redan har lämnat lågstadiet?
– Jag ska tala om för dej en sak, säjer hon, att allt va du
kan, de har jag redan lärt mej. Och jag vill inte bli störd nu,
för jag ska läsa om ståndare och pistiller – och de kan du
inte förstå.
Allt är klarlagt, sakerna har fått sina rätta proportioner
och de som nyss företog utflykter i det blå, har nu återigen
förankrats på terra firma.
– Vilket är egentligen märkvärdigast av allt, mamma?
undrar Anna-Kajsa efter en stund.
– Det märkvärdigaste av allt. Ä de kanske blommorna du
läser om?
100