Föräldrar och barn Sonja Landgren - Lysator

Vi satt runt matsalsbordet, som hade alla skivor utdragna
och upptog nästan hela rumsutrymmet. När sedan banken
sprängdes blev det (konstigt!) alltid barnen som kammade
hem vinsten. Så minns jag att mor var skicklig i att berätta
och återge händelseförlopp hon hade varit med om eller
någon film eller teaterföreställning hon sett.
Men man aktade sig för att vara olydig. Mor kunde vara
sträng och förlät inte en förseelse i första taget. Jag tyckte
ibland att jag bedömdes orättvist av henne och tvingades till
att be om förlåtelse för förseelser som jag tyckte var bagateller
och fria från ont uppsåt. Jag tror att mor ibland tyckte
att det var alltför bundet med barn. Kanske endast ett
barn hade varit idealiskt för henne. Jag, som nummer två
och dessutom rätt modersbunden, fick henne ofta att tappa
tålamodet. Säkert ville mor som de flesta hemkvinnor något
mer av sitt liv än att endast vara hustru och mor.
Samma år mor fyllde sextio fick hon sitt första barnbarn.
Det blev synnerligen välkommet liksom de som därefter följde.
Hon blev verkligen en trevlig och fungerande mormor.
Hon hade blivit lite ensam när först jag, sedan Inez, flyttade
hemifrån och nu när barnbarnen kom började något nytt
i hennes liv. Hon sydde småbarnskläder igen, intresserade
sig för det nya inom barnavården och var alltid hjälpsam
och villig när det gällde att ta hand om de små.
Mor hann fylla 91 år innan hon gick bort. I ett decennium
fick hon vara änka, men var ganska kry tills hon fyllde 89
år. Därefter avtog krafterna alltmer och nervositeten tilltog.
Mor blev som far begravd på Norra kyrkogården i Stockholm.
Det jag särskilt tackar mor för är att hon tidigt lärde mig
att läsa aftonbön. Varje kväll fick jag läsa Gud som haver
och som slutbön:
Gode Gud jag har det gott
Tack för allt som jag har fått
Du är god, du håller av mig
Skydda liten, skydda stor
Gud bevare far och mor
34