Föräldrar och barn Sonja Landgren - Lysator

Blåsippan ute i backarna står
Porlande vattenbäckar, sol och fågelkvitter, doft från skogens
mull. Tre små barn är på upptäcktsfärd i skogens rike.
De kryper på alla fyra för att bättre kunna se och ta
del av livet, som vaknar i de torra fjolårsgräset. Nytt gräs
börjar spira, en och annan växtplanta skjuter skott och miljontals
små kryp vaknar upp till nytt liv. Här spankulerar
en skalbagge, till synes ovetande om sin långa vinterdvala,
och de evigt brådskande myrorna fortsätter sitt knog som
om ingenting hade hänt.
Här hoppar en liten groda, barnen följer dess skutt till
en vattenbäck som glatt rinner ned för skogssluttningen. De
böjer sig ned och låter smältvattnet strila mellan fingrarna
och kan inte låta bli att dricka lite av det kalla vattnet. De
bygger fördämningar, slussar och vattenfall. Flickorna hoppar
vigt omkring på stock och sten, men Lillebror som ännu
är lite babyklumpig snubblar snart och får ena benet i
vattnet. Skon glider av honom och seglar iväg. Han skyndar
efter och griper tag i den men blöter på samma gång ner sin
tröja ända upp över armbågarna. Kvickt sätter han på sig
den dyblöta skon innan mamma hinner se något (som han
tror) och mumlar för sig själv ”Bobo ä alldeles torr.”
Barnen springer längre in i skogen och samlar kor (grankottar)
och lamm (tallkottar) och sedan mossa till bete. Men
plötsligt får de se något under en gran, något blått som står
där och lyser. De kryper närmare, rafsar bort lite gräs och
se – där växer en liten blåsippsplanta. Alla tre sitter tysta
en stund och bara beundrar den lilla plantan – ett naturens
under, genom solenergin framfödd ur skogens mull. Sedan
vill de ta och känna på den och på så sätt uppleva vårens efterlängtade
blomma. De undersöker knopparna, bladen och
de utslagna blommorna, rafsar undan lite mer gräs, så allt
det gråbruna, närmast roten blir synligt och bestämmer sig
sedan för att ta upp plantan och ta med den hem. Men då
kommer det oundvikliga: ”Den ska stå i mitt land för jag såg
den först och då är den min”, säger Anna-Kajsa som anser
sig vara ägare till plantan.
67