Föräldrar och barn Sonja Landgren - Lysator

där det fanns långa rader av porslinsburkar som innehöll
sviskon och russin t.ex. och annan torkad frukt och mandel
och nötkärnor och vaniljsocker. Där fick han stanna medan
jag ”i hemlighet” smakade på alla godsakerna.
Jag beundrade och älskade far. Jag tyckte han var kvickare,
gladare, vackrare och klokare än alla andra farbröder
jag kom i kontakt med. Jag kommer ihåg en gång när jag
beundrade far alldeles särskilt. Det var midsommarafton.
Familjerna i huset hade kommit överens om att samlas på
gräsplanen i Margaretaparken och där resa en majstång. Alla
gick först till skogen som inte var så avlägsen. Tanterna
och barnen plockade löv och blommor till kransar och girlander,
och farbröderna högg några träd och spikade ihop
ett stativ. Sedan bars allt till parken, där majstången virades
och pyntades. Och när stunden var inne att resa utbröt
ett jubel och ett hurrande bland barnen medan farbröderna
svettades och knogade. När man så småningom hade rest
stången och fått den att stå rak och still och tanterna hade
börjat duka fram kakor och saft och bullar och kaffe och alla
ungarna blev lyckligare för varje sekund som gick, kom händelsevis
en av Enskedes poliskonstaplar förbi vår festplats.
Han tittade till, hejdade sig plötsligt och stirrade en lång
stund på vad som försiggick. Kom sedan fram till karlarna:
”Vad har ni egentligen för er här gott folk”, undrade han,
”vet ni inte att det är förbjudet att göra åverkan i allmän
park?”
Jag stod en bit på avstånd hos mor och betraktade vad som
skedde. Far stod närmast polisen och blev i första hand tilltalad
av honom. Nu blev jag verkligen ängslig, kall och varm
om vartannat, skulle egentligen velat springa bort och gömma
mig om jag inte varit så ängslig för far. Skulle han gripas
och bli satt i fängelse, skulle han inte få bo hemma hos oss
längre och varför såg han inte ett dugg rädd ut? Men far
bara log mot polisen och sa: ”Inte har väl konstaplen hjärta
att förbjuda oss att ha lite roligt här en stund med våra familjer.
Så snart festen är över ska vi minsann avlägsna alla
spår från den.”
Och så blev det. Vi fick stanna och roa oss till sena kvällen
38