Föräldrar och barn Sonja Landgren - Lysator
Föräldrar och barn Sonja Landgren - Lysator
Föräldrar och barn Sonja Landgren - Lysator
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
professor Olow <strong>och</strong> frågade om jag inte redan några veckor<br />
före förlossningen helt enkelt kunde få flytta över till BB <strong>och</strong><br />
vistas där under betryggande kontroll. Det gick naturligtvis<br />
inte för sig, eftersom BB vid den tiden alltid var fullbelagt i<br />
överkant.<br />
Jag tror att far levde upp när han fick sina <strong>barn</strong><strong>barn</strong>. Han<br />
var inte så händig att han direkt kunde sköta <strong>och</strong> ta hand<br />
om dem, men han var hjälpsam på annat sätt framför allt<br />
med uppmuntran <strong>och</strong> engagemang. Ibland när jag gick runt<br />
i Vasaparken med min <strong>barn</strong>vagn kunde han plötsligt dyka<br />
upp <strong>och</strong> skoja med mig <strong>och</strong> ge mig en påse godsaker.<br />
Vänlighet, generositet, humor, spontanitet <strong>och</strong> en viss obetänksamhet<br />
var fars signum. För att nämna ett av tillfällena<br />
som belyser dessa egenskaper, vill jag berätta följande: Mor,<br />
Inez <strong>och</strong> lilla Marianne hade kommit till oss i Kvarnsveden,<br />
dit vi hade flyttat 1944 då Nils-Ivar var ett år. Det var meningen<br />
att far skulle komma senare, men ingen visste riktigt<br />
när. Vi satt <strong>och</strong> åt middag en dag. Det var vår <strong>och</strong> ljust. Vi<br />
var åtta personer kring matbordet, mor, Inez, Sten, jag <strong>och</strong><br />
de fyra <strong>barn</strong>en. Samtalen var i full gång, så ingen märkte<br />
att någon hade tagit sig in köksvägen, sakta gått genom köket<br />
<strong>och</strong> hallen, in i vardagsrummet <strong>och</strong> stod vid ingången<br />
till matsalen, leende betraktande oss. Jag vet inte vem det<br />
var som först la märke till far där han stod, välklädd <strong>och</strong><br />
snygg, med en liten resväska i handen. Resväskan innehöll<br />
inte som sig borde pyjamas, tandborste, rakgrejor <strong>och</strong> dylika<br />
förnödenheter. Far öppnade långsamt sin väska <strong>och</strong> vad fick<br />
vi se: i prydliga rader låg omsorgsfullt förpackade olika slags<br />
frukt; vindruvor, bananer, päron <strong>och</strong> olika slags godis; choklad,<br />
karameller. Ungarna blev verkligen upprymda. Men<br />
alla måste äta färdigt först, innan det blev någon utdelning.<br />
Far bereddes plats vid bordet. Inez knöt en servett under<br />
hans haka, så att han inte skulle spilla på sin fina nyköpta<br />
kravatt, jag plockade fram ännu ett kuvert, stämningen steg<br />
<strong>och</strong> måltiden fortsatte under glam <strong>och</strong> lustiga samtal.<br />
Far avled på Karolinska sjukhuset i Stockholm. Hans sista<br />
år var ett lidande för honom. Ögon, fötter <strong>och</strong> ben hade angripits<br />
av åldersförändringar. Vi <strong>och</strong> <strong>barn</strong>en besökte honom<br />
45
Change language