Föräldrar och barn Sonja Landgren - Lysator

Advent
Familjen är samlad kring stora matsalsbordet som är översållat
med silkepapper i alla kulörer, guldpappersremsor,
karameller och bokmärken. Julgranskaramellerna ska klippas
och man är ivrigt sysselsatt med sax och klister, nål och
tråd.
– Tycker pappa att skärt och blått blir bra till den här
karamellen? Vill pappa ha en ängel eller en guldremsa på
sin karamell? frågas det.
Lillebror sitter i pappas knä och klipper och klistrar och
klistrar och klipper. Ögonen lyser på honom och kinderna
är röda av iver – så lycklig att få vara med om julförberedelserna.
Mamma tänder första ljuset i adventsljusstaken.
Lillebror tittar upp och säjer helt sakta och sävligt: ”De håller
på å bli jul nu.”
– Ja, Lillebror, säjer Elisabeth, och till julen kommer jultomten,
det vet du väl?
– Mamma kommer jultomten riktigt säkert? undrar han.
– Ja, om bara barnen är riktigt snälla och lydiga. Och i
väggarna förstår du, sitter nu småtomtar och lyssnar och
spejar och hör efter om barnen uppför sig ordentligt.
Lillebrors ögon blir klotrunda, och han ser sej om runt
väggarna för att möjligen kunna upptäcka en liten tomte
som sitter gömd någonstans.
Elisabeth blir intresserad och berättar vidare – det är tacksamt
att berätta sagor för Lillebror, man kan få honom att
tro på nästan vad som helst. Med fantasiens hjälp styr de
kosan till sagornas rike med alla dess upplevelser. De befinner
sig nu bland féer och tomtar djupt inne i trollskogen där
de underbaraste saker kan hända. Elisabeth berättar och
Lillebror lyssnar.
– Man ska hålla sig till sanningen, hörs det plötsligt från
Anna-Kajsa.
– Men Anna-Kajsa, vi skojar ju bara lite med Lillebror.
– Det finns ingen riktig jultomte och man ska tala om allt
som det är för småbarn, säjer hon.
I själva verket är nog Anna-Kajsa lite avundsjuk på sin
60