Föräldrar och barn Sonja Landgren - Lysator

I byen
Nästa morgon när de ätit frukost sa tante Gerda att Tuttan
skulle följa med henne i ”byen”. Tuttan såg ut som ett
levande frågetecken och förstod inte vad Gerda menade.
– Att gå i byen, det är att gå ut på stan och göra sina
uppköp, förstår du, sa Gerda som egentligen var svensk från
början.
De fick promenera ett bra stycke innan de kom fram till
de stora affärsgatorna. Där gick de in i flera olika affärer
och handlade. Men Tuttan hade väldigt svårt att förstå vad
folk sa, det gick så fort alltsammans och lät så grötigt, tyckte
hon.
– Kom här, Tuttan, så ska du få en iskage, sa Gerda.
Iskage, vad var nu det för något, tänkte Tuttan. Jo, nu
förstod hon. De hade kommit fram till ett glasstånd och då
köpte Gerda en stor glasstrut åt henne. Det smakade mums.
– Iskage, iskage, övade Tuttan. Det ordet skulle hon nog
ha användning för ofta, ofta.
Sedan kom de till en fiskaffär. Där var alla fiskarna levande.
De bodde i stora vattencisterner och simmade omkring
bland vackra sjöväxter och såg ut att trivas riktigt bra. När
någon kom in i affären blev de nyfikna och simmade fram
mot glasväggen och tittade ut.
Expediterna gick omkring med långa håvar som de fångade
fiskarna med. Tante Gerda pekade ut några fiskar som
hon ville ha. Men det var inte så lätt att fånga dem, så kvicka
var de att komma undan. Tuttan tyckte det var riktigt
synd om fiskarna som inte fick simma omkring som de ville
utan måste säljas och lagas i ordning till middagsmat.
Gerda behövde också få ett par skor lagade, så de styrde
kosan till ”Skomager Andersen”. Han hade sin lilla butik på
en stor affärsgata. För att komma in där måste man kliva
ned en trappa under gatuplanet. Det var svalt och lite halvskumt
i den lilla skomakeributiken, dit solstrålarna aldrig
riktigt kunde nå. Men skomager Andersen och hans gumma
var desto soligare. Deras gamla vänliga ansikten lyste
upp när Gerda och Tuttan kom in och det verkade som de-
51