Föräldrar och barn Sonja Landgren - Lysator
Föräldrar och barn Sonja Landgren - Lysator
Föräldrar och barn Sonja Landgren - Lysator
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Att samlas kring nytillkomna <strong>och</strong> deras flyttlass var ett<br />
nöje, särskilt för <strong>barn</strong>. Jag kommer ihåg att ungarna där i<br />
68-an bara ville bära <strong>och</strong> kånka omkring med mig för att jag<br />
var så liten <strong>och</strong> nog ganska söt i mina ljusa lockar <strong>och</strong> nätta<br />
kläder (mor höll alltid Inez <strong>och</strong> mig så fina <strong>och</strong> sydde själv<br />
våra kläder). Jag minns också att far drog uppmärksamheten<br />
till sig bland husets folk genom sitt glada sätt <strong>och</strong> kvicka<br />
tal. Vid den tiden såg han också riktigt bra ut; buskiga ögonbryn,<br />
böjd näsa, lockigt mörkt hår <strong>och</strong> lite fyllig figur.<br />
Huset där vi bodde omgärdades av en gård med staket.<br />
Framsidan kantades dessutom av en häck <strong>och</strong> på ömse sidor<br />
om ingångsgrinden växte ett stort bigarråträd. Detta bar<br />
dock sällan frukt. På baksidan av gården fanns utrymme<br />
dels för lekplan, dels för trädgårdsland. Dessa uppdelades<br />
så att varje familj fick en liten jordlott att odla. Vi bodde åt<br />
gatan på nedre botten, men husets grund med källarvåning<br />
var så hög, att vår bostad låg ett bra stycke över marknivån<br />
<strong>och</strong> vi hade en bra utsikt över gatan <strong>och</strong> över Margaretaparken.<br />
Far hade anställning som förman på glödlampsfabriken<br />
på Söder i Stockholm, men han ville förstås helst utöva sitt<br />
eget yrke, urmakarmästarens. Han skaffade sig en liten bänk<br />
med nödig urmakarutrustning <strong>och</strong> tog emot reparationer på<br />
lediga stunder.<br />
Far fick ta spårvagnen till <strong>och</strong> från sitt arbete. När han<br />
kom hem på kvällen, sedan han tagit en rask promenad från<br />
spårvagnshållplatsen, minns jag hur han hejdade sig framför<br />
vår hustrappa ett tag <strong>och</strong> sedan rusade upp för den med<br />
två viga skutt. Ibland hade han godsaker med sig som han<br />
gömde någonstans för att inte förstöra kvällsmatsaptiten.<br />
Sedan låtsades han ha glömt bort var han hade lagt gottpåsen<br />
eller att han överhuvudtaget hade köpt något. Det blev<br />
ett liv <strong>och</strong> ett spring <strong>och</strong> ett letande, varje gång likadant,<br />
tills vi äntligen fick vår beskärda del.<br />
När far satt vid sin urmakarbänk i köket fick han sällan<br />
vara ifred för mig. Jag ville bara kramas <strong>och</strong> leka. Ibland fick<br />
jag rida på hans axlar. Då var han min lydiga häst, som jag<br />
styrde vart jag ville, särskilt mot de översta kökshyllorna<br />
37
Change language