Föräldrar och barn Sonja Landgren - Lysator

– om man bara hade pengar. Tuttan hade kvar lite pengar
från sin reskassa och för dem tänkte hon köpa sig en docka.
Tante Gerda förde henne till en stor leksaksbutik. I ett
av fönstren där skyltade man bara med dockor. Och vilka
dockor! Aldrig hade Tuttan sett maken. En del var lika stora
som riktiga småbarn. Och så vackra sen! De hade tjockt
hår med lugg i pannan och lockar runt huvudet. En del var
ljushåriga, andra lite mörkare och några var alldeles svarthåriga.
Men alla hade stora klara ögon med långa svarta
ögonfransar, hade skära kinder och en liten, liten röd mun.
Fint klädda var de också. Och alla satt uppradade i särskilda
dockstolar och räckte armarna mot Tuttan som om de
ville säga: ”Tag mej, tag mej – du får bli min mamma”.
Så fort Tuttan kom hem igen räknade hon efter hur mycket
pengar hon hade. Det var inte så mycket. Bara två kronor
och åttionio öre. Till på köpet svenska pengar, det skulle
aldrig gå. Så nog blev hon både besviken och moloken.
Onkel Rasmus, som nyss hade kommit hem från sitt arbete
och satt och läste tidningen medan han väntade på att
middagen skulle bli färdig, sneglade lite på Tuttan. Så ledsen
hon ser ut, tänkte han, har hon fått hemlängtan eller
var hon bara trött efter allt rännande i byen. Ja, trött måste
hon vara, det förstod han, och hungrig, så när middagen
äntligen var framdukad och alla hade satt sig till bords serverade
han Tuttan en rejäl portion med köttbullar och sås
och potatis, som han visste att hon tyckte om. Det hjälpte
inte, Tuttan satt bara och petade i maten och såg riktigt
moloken ut.
Efter middagen tog mormor sig en liten tupplur medan
Gerda diskade opp. Onkel Rasmus tog fram en godispåse
ur sin kavajficka och räckte den till Tuttan, men hon ville
ingenting ha. Nu blev Rasmus riktigt orolig och sa att han
måste få veta varför Tuttan var så ledsen annars kunde han
själv bli allvarligt sjuk. Det lät inte bra, inte fick väl Tuttan
vara orsak till att Rasmus blev allvarligt sjuk. Så nu började
hon berätta allt om dockan som hon tänkt köpa för sina
pengar. För det första skulle pengarna inte räcka till en så
fin docka som hon ville ha och för det andra hade hon ju bara
53