Föräldrar och barn Sonja Landgren - Lysator
Föräldrar och barn Sonja Landgren - Lysator
Föräldrar och barn Sonja Landgren - Lysator
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
as besök var mycket efterlängtat. Ja, Tuttan fick de ju se<br />
för första gången förstås, men ändå såg de mycket glada ut<br />
när hon var med.<br />
Medan Gerda talade med mäster fick Tuttan komma in<br />
till fru Andersen i hennes kök. Ja, om det var kök eller rum<br />
kunde inte Tuttan avgöra, för där fick sängar <strong>och</strong> byrå, spis<br />
<strong>och</strong> matsalsmöbel samsas om utrymmet så gott det kunde<br />
gå. Här var det enda ställe de gamla makarna kunde vistas<br />
på, när de inte arbetade i butiken.<br />
Men det var fint, tyckte Tuttan. På byrån som var den finaste<br />
möbeln låg en gammal nött bibel <strong>och</strong> där bredvid fanns<br />
ett porträtt av en ung man. Det föreställde deras son. Den<br />
gamla log <strong>och</strong> grät om vartannat när hon berättade om sin<br />
pojke. Hon talade mycket sakta <strong>och</strong> tydligt så att Tuttan<br />
skulle kunna förstå henne.<br />
Deras lille son hade varit det vackraste <strong>och</strong> snällaste <strong>barn</strong><br />
man kunde tänka sig. Han hade varit sina föräldrars stora<br />
glädje, men olyckligtvis hade hans håg <strong>och</strong> längtan stått till<br />
havet så de måste låta honom bli sjöman. Sedan dröjde det<br />
inte länge förrän fartyget, som han medföljde, förliste <strong>och</strong><br />
det stora förskräckliga havet tog deras pojke <strong>och</strong> begravde<br />
honom i djupet. Den gamla slutade sin berättelse med att<br />
försäkra att deras pojke nu var hos den gode Guden i himlen<br />
<strong>och</strong> att han en dag skulle komma <strong>och</strong> hämta upp henne <strong>och</strong><br />
skomakaren till sig. Det var väl därför de var så glada <strong>och</strong><br />
lyckliga, trots sorg <strong>och</strong> fattigdom, tänkte Tuttan.<br />
Tante Gerda <strong>och</strong> Tuttan tog ett hjärtligt ”farvel” av de<br />
gamla <strong>och</strong> lovade att snart komma <strong>och</strong> hälsa på dem igen.<br />
Att komma ut i solljuset <strong>och</strong> vandra på den stora affärsgatan<br />
var som att komma till en annan värld, helt olik den de<br />
nyss befunnit sig i. Gatan var starkt trafikerad av spårvagnar<br />
<strong>och</strong> allehanda fordon. På trottoarerna sprang brådskande<br />
människor <strong>och</strong> styrde kosan än till den ena affären, än<br />
till den andra. I ett gathörn stod en positivhalare <strong>och</strong> vevade<br />
sitt instrument <strong>och</strong> genom oväsendet skar en gatumånglares<br />
ljudliga rop om vad han hade att saluföra.<br />
Tuttan tyckte om att titta i de stora butiksfönstren. Tante<br />
Gerda tog god tid på sig att visa allt vackert man kunde köpa<br />
52
Change language