Föräldrar och barn Sonja Landgren - Lysator

Åskmoln
– Vyssan lullan, vyssan lull, nu ska Gullan sova.
Gullan, huskatten, låter sig sakta dras fram och åter i en
liten ljusblå dockvagn med uppfälld suflett och fint bäddad
med kuddar och spetslakan. Han gäspar, sträcker sig lättjefullt
och kastar ibland en tacksam blick på sin ömme vårdare,
Nils-Ivar alias Lillebror eller Bobo. Denne fortsätter en
stund med att vyssa Gullan men lämnar honom snart, då
han får höra systrarna komma hem från skolan.
Anna-Kajsa, nybliven och lycklig ägare till Elisabeths urvuxna
cykel, sitter i stram givakt på sin sadel, lik ryttaren
på sin eldige springare. Med en elegant gest anger hon
körriktningen och sveper sedan in genom trädgårdsgrinden,
tätt följd av Elisabeth.
Väl inkomna slänger de ifrån sig skolväskorna och Bobo
frågar dem på sitt förnumstiga sätt: ”Ni kunde välan läxorna
idag?” Han får bara en föraktfull fnysning till svar.
Elisabeth vänder sig till mamma och säger olycksbådande:
”Det blir nog snart krig.”
– Hu då, vem säger det?
– Det talar ju alla människor om, säjer hon med en axelryckning
och med en ton som låter mamma förstå, att livet
utanför hemmets väggar (mammas lilla värld) är långt mer
komplicerad än mamma anar.
En kusligt aningsfylld stämning smyger sig över dem, den
självklara tryggheten och säkerheten är inte så självklar
längre. Ett åskmoln hotar förstöra deras soliga värld.
– Men mamma, frågar Anna-Kajsa, varför blir det egentligen
krig?
– Ja, mamma vet inte så noga.
– Det beror på maktbegär, upplyser Elisabeth.
– Mamma, vad är maktbegär?
– Om vi skulle få för oss, att vår trädgård inte var stor nog
åt oss, utan vi ansåg oss ha rätt att roffa åt oss lite av våra
snälla grannars område, då hade vi maktbegär.
– Men hur blir det krig då?
– Jo, om vi sen var så stygga, så att vi överföll dem och
70