Untitled - Elin Brissman

Hur ska jag kunna förklara, beskriva mig själv, mitt sätt att se?
Måleriet känns som alkemi, att sätta färg till en tom vit duk och
skapa någonting nytt, att ta det meningslösa och ge det mening...
Mina målningar reflekterar mitt sätt att se, visar vad jag
ser. Seendet är en stor del av mig, jag snubblar runt på Bergens
ojämna gator med blicken vänd mot byggnaderna, stjärnorna,
huvudet fullt av strukturer och ytor och universums enorma storslagenhet.
Överallt finns saker att se! Världen är en fantastisk
plats, vår civilisation något att förundras över. Jag kan drömma
om stjärnorna och fascineras över bilderna från Cassini, Opportunity
och alla de andra våra ögon runtom i solsystemet, men
jag skulle inte vilja vara annorstädes. Vi är dåliga på att uppskatta
det vi har, det vardagliga, tråkiga, slitna, vackra. Det är
inte alltid lätt, men vi ska vara stolta över vad vi har åstadkommit,
från de första enkla verktygen, till städerna och teknologin.
För bara några generationer sedan förväntade man sig ingen
förändring, utvecklingen gick långsamt och nya generationer
hade i stort sett samma levnadsstandard och livsstil som sina
föräldrar. I dag kan vi förvänta oss så mycket mer, längre och
rikare liv, tack vare vetenskapliga framsteg.
Olja på lin, 110 x 55 cm, 2009