Untitled - Elin Brissman

Jag kommer från en gammal stad i en kulturbygd, en av Sveriges
två omdiskuterade vaggor. Oavsett om Skaraborg eller Mälaröarna
befolkades först så har människor bott där i tusentals
år. Året jag fyllde sex år firade Skara, min födelsestad, 1000 år
med stadsprivilegium. Domkyrkan mitt i centrum har stått där
nästan lika länge, även om den bytt skepnad flera gånger under
århundradenas lopp. Den lilla staden ligger omgärdad av ett
rikt jordbrukslandskap, en vidsträckt slätt med stora himlar och
fjärran horisont, fullt av påminnelser om de som kom före oss,
gånggrifter, medeltida kyrkor, ruiner, gravkullar. Stadens centrum
delas av ett medeltida gatunät, äldre träbebyggelse och
efterkrigstidens modernisering.
Vi flyttade från Skara till en nyare kulturstad samma år som jag
började skolan. Alingsås växte upp i den tidiga textilindustrins
1700-tal. Stadskärnan består fortfarande till stor del av trähus
i två våningar, av vilka många är gamla, även om få går ända
tillbaka till stadens barndom och några är nybyggda, och en del
moderniseringar från 60-talet. Mycket av denna modernisering
har blivit skoningslöst renoverat de senaste åren, samtidigt som
trähusen tas till vara och nytt ofta byggs efter gamla ritningar
eller i gammal stil. Utkanterna av staden består av en rad områden
med främst tegelklädda trevånings lamellhus från olika
tidsperioder, en äldre trädgårdsstad med stora villor, villa- och
radhuskvarter och några mindre industriområden.