Untitled - Elin Brissman

man inte kunde begränsa eller bromsa, en naturkraft bortom
politisk kontroll, var det inte så konstigt att man många gånger
tog till extrema lösningar, såsom rivningen av Gamla Klara i
Nedre Norrmalm i Stockholm. Storstaden ansågs också främja
nazism och fascism och skapa en rotlös massmänniska, lättpåverkad
av extrema idéer. Den var överbefolkad, bullrig och
ohygienisk. De nya områdena byggdes med utopiska ideal, de
skulle dana demokratiska medborgare i hygieniska, ljusa och
luftiga miljöer. Bostäder omgivna av natur och separerade från
trafik och industri.
De rådande idealen vid den här tiden får närmast ses i termer
av automobilisering, hård planering, funktionalism, samt en vilja
att komma ifrån den trånga stenstaden. Detta i kombination
med en ekonomiskt snäv ram påverkade utseendet på miljonprogrammets
hus avsevärt. Drygt hälften av miljonprogrammets
hus är småhus och bara en fjärdedel av husen har sex våningar
eller fler. Men idérikedomen var stor och variationerna i utförande,
fasadmaterial och dekoration varierade stort. Att många
upplever rekordårsbebyggelsen som enformig beror ofta på att
många byggnader uppfördes samtidigt i en miljö som snarast
förstärker intrycket av storskalighet. Dessutom är husen ofta
enkla, funktionalistiska och deras dekor diskret.
Områdena präglas av förmågan att tänka stort: från stadsplan
och gestaltning av utemiljö ner till den enskilda lägenhetens
planlösning och detaljer som balkongfronter eller entréer. Allting
är medvetet gestaltat med betoning på funktionalitet, hög
standard, god ekonomi och helhetslösning. Tyvärr var många
områden inte helt färdigställda vid inflyttning, och tidig kritik
nämnde ofta ofärdig infrastruktur och brist på förskoleplatser.
Hela debatten om förorten har varit färgad av ett “vi” och “dem”,
journalister som kommer utifrån har ofta saknat förmågan att se
människan i detta nya urbana landskap. Den tidiga rapporteringen
var ofta positiv, man pratade med de boende som i stort
sett var nöjda med sina moderna lägenheter, men blev sedan
mer och mer negativ, med färre och färre uttalanden från de boende
själva och ett språkbruk som minner om kolonialismens,
med ord som förortsdjungel och betonggetto.
Det är intressant att se hur frukten av den tidens optimism, den
moderna staden och dess arkitektur, blivit till vår tids negativism
och en nagel i ögat på så många.