Untitled - Elin Brissman

Berndt och Hilla Becher
Andreas Gursky, 1993
Berndt och Hilla Becher fotograferade under över fyrtio år industriell
arkitektur. Deras livsverk började som ett samlande, viljan
att ta med byggnaderna hem, men de insåg snart att denna
typ av arkitektur snabbt försvann ur landskapet i och med att
ekonomin skiftade. Deras arbete blev ett sätt att konservera, ge
värde, låta komma till tals. De talar om byggnaderna som barn
av sin tid, monument över sin tid och den tidens ekonomin, den
tunga industrin som växte fram plötsligt och gjorde stora avtryck
i landskapet, men som började försvinna i snabb takt i mitten på
1900-talet. De samlade sina fotografier i grupper, sorterade efter
form och funktion, tydliggjorde tidsandan de byggdes i. Vattentorn
är ett bra exempel på det, funktionen kräver en upphöjd
behållare, och det finns oändliga variationer på hur funktionen
kan realiseras praktiskt, från trätunnor på enkla ställningar, via
vackra ornamenterade tegeltorn till futuristiska betongtorn, alla
sammanhållna av en grundläggande funktionsstyrd form.
Jag tycker om deras stoiskhet, de förespråkade livsprojekt och
levde verkligen som de lärde. När Berndt Becher gick bort 2007
hade de ägnat ett halvt sekel åt samma projekt, och samlat
både en avsevärd mängd fotografier och en enorm teknisk och
praktisk kunskap. Deras bilder utgör ett viktigt arkiv över industrialismen,
en framåtsträvande tid som ligger till grund för det
vi har idag men som vi först nu, när så mycket är borta, till viss
del börjar förstå att uppskatta. Men även om de maskinhallar
som ännu står har en chans att bli bevarade är det fortfarande
få som uppskattar smältugnar och gruvspel.
De har också varit viktiga som lärare vid konstakademin i Düsseldorf,
och många av deras studenter är fantastiska fotografer,
såväl tekniskt som konstnärligt, och även om de inte tar livsprojektet
på samma allvar har de ofta något av samma attityd,