Untitled - Elin Brissman

Rekordåren var en intressant tid, samtidigt pessimistisk och extremt
optimistisk, samhället förändrades snabbt, och antingen
skulle vår ökade kunskap och förmåga bli vår undergång eller
vår räddning, atomvinter eller flygande bilar. Med de båda
världskrigen i färskt minne och en snabb vetenskaplig utveckling
kändes nog George Orwells 1984 skrämmande möjlig.
Karin Boyes Kallocain från 1940 ser samma totalitära övervakningssamhälle,
med krigshets, propaganda och hjärntvätt,
och där staten övervakar medborgarna med hjälp av teknologi,
teleskärmar och elektroniska polisöron. I Harry Martinssons
framtidsvision Aniara från 1956 var Jorden strålningsskadad
och människorna evakuerades till kolonier på Mars och Venus.
Ett av de stora skepp som går i skytteltrafik med emigranter,
goldondern Aniara, kommer ur kurs och förlorar styrningsförmågan,
och driver hjälplöst genom ändlös rymd mot Lyrans stjärnbild.
Ombord finns en övermänsklig maskin, Mima, som uppnått
en sorts gudomlig status och roll. Miman bär mänsklighetens
minnen, fångar tankar ur världsrymden, och förmedlar dem som
bilder som blir tröst och själslig föda för människorna ombord.
Men Miman orkar inte bära alla fruktansvärda insikter om människans
dåd, utan bryts ner och dör av sorg.