"N og kan Donau vara blå " - Visa filer

More documents

Recommendations

Info

o6 tal för överföringskostnader. Med undantag av affärsverken lämnas emellertid inte något förslag till avsteg från den gängse anslagsfinansieringen. Ett generellt avgiftssystem infors I993 Frågan om arkivverkets långsiktiga försörjning med magasinslokaler behandlas därefter i budgetpropositionen 1992/93 (bilaga I2, S 105 ff) under rubriken Resursöverföring vid leverans av arkiv. Regeringen väljer att ordna saken så att arkivmyndigheten "skall (sic) ... träffa överenskommelse med myndigheten om ersättning för kostnader hos arkivmyndigheten för att bevara, vårda och tillhandahålla handlingarna samt för engångskostnader i samband med övertagandet" (ArkF r 7 §, ändr. 1993:451). Arkiv som överlämnas till arkivmyndighet skall vara förtecknat och gallrat. De motiv som redovisas för detta generella avgiftssystem är i grunden två. För det första bör myndigheternas kostnadsmedvetande och känsla för lokaloptimering och gallring ökas, för det andra bör arkivhanteringen i den samlade statsförvaltningen effektiviseras av att arkivmyndigheterna inte längre betraktas som en "kostnadsfri resurs och avlastning". Lösningen relateras också till pågående förändringar i den statliga fastighetsförvaltningen. Möjligen kan systemet betraktas som en förtäckt anslagsfinansiering såtillvida att processen är tänkt att omfatta två steg i form av först fakturering och sedan anslagsöverföring. Den inledande årliga faktureringen till varje myndighet för sig skall sålunda snarast möjligt ersättas med anslagsöverföring, sedan Kulturdepartementet i den reguljära budgetprocessen förhandlat fram detta med respektive myndigheters egna departement. Enskilda belopp i förhandlingen kan vara allt från tre- till sexsiffriga. Under de sista åren har funnits en klar tendens att internförhandlingarna i Regeringskansliet om anslagsöverföring inte fungerat helt och hållet utan i ökande omfattning fått ersättas av fortsatt fakturenng. Till detta kommer att icke anslagsfinansierade arkivleverantörer som t ex de bolagiserade affärsverken inte kan omfattas av systemet på den punkten utan redan från början måste lösa ersättnings- LeifGidloJ frågan på annat sätt, t ex genom fortlöpande årsbetalning eller engångsbelopp. Att återta ett enligt AL 9 § överlämnat statligt arkiv vore trots avtalsformen troligen inte möjligt. Formuleringen om övertagande- visserligen skriven innan avgiftssystemet tillkom- har i varje fall tolkats så att äganderätten utan förbehåll övergår till arkivmyndigheten. Följdenligt skulle den standardiserade uppsägningsklausulen i de överenskommelser som görs knappast kunna åberopas för att häva leveransen som sådan. Vid en eventuell tvist skulle Riksarkivet också ha tolkningsföreträde i möjligheten till "ensidigt beslut", något som dock såvitt känt hittills aldrig tillämpats. Teoretiskt borde detta kunna aktualisera erlagd eller framtida ersättning, men inte heller här har någon juridisk prövning skett. Den problematik och de stora långsiktiga kostnader som specifikt berör bevarandet av ADB- upptagningar har behandlats av Anders L. Johansson i en artikel i Arkiv, samhälle och forskning 2000:2 (s 6r ff). Självfallet är detta en alltviktigare del av helheten och kan kräva överväganden som går vid sidan av de principresonemang som jag har valt att föra. Har målen forändrats under go-talet? Avgiftssystemet som sådant har säkerligen i hög grad tillkommit som den vid tidpunkten politiskt realistiska formen för fortsatt depåfinansiering. Knappast enbart utifrån den strategiska analys av rationaliseringseffekter och stordriftsfördelar som propositionen ger intrycket av. Man spekulerar också allmänt kring åtskild förvaring av mer eller mindre frekventa arkiv, dock av allt att döma med "forskare och allmänhet" (prop 1992/93:roo, bilaga r 2, s r 07) som måttstock för efterfrågan. Oavsett dessa oklarheter tyder inget uttryckligen på att man åsyftat någon förändring i sak av arkivverkets inriktning. Att många myndigheter ändå tolkat konstruktionen som en kommersiell signal är knappast överraskande. 1996 års omfattande kulturproposition (prop 1996/97:3 s 153 ff) ger- utan att annars gå närmare in på arkivfrågorna-uttryck för en oföränd- ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 200I:I
ad inriktning: "Riksarkivet och landsarkiven / .. ./ verkar för att myndigheterna på ett ändamålsenligt sätt fullgör sina skyldigheter enligt arkivlagen. Arkivmyndigheterna håller mottagna handlingar tillgängliga, verkar för att arkiven blir fullständiga samt främjar användningen av arkivmaterial genom att tillhandahålla och förmedla arkivinformation". Sammanfattningen blir att "den statliga arkivpolitiken ligger fast". Bortsett från den lilla oklarhet som ligger i propositionen om avgiftssystemet, tyder inte heller budgetpropositioner och regleringsbrev från de sista åren på att arkivmyndigheternas politiska uppdrag i princip förändrats jämfört med arkivpropositionen och arkivlagen i nittiotalets begynnelse. Möjligen betonas redovisnings- och tillgänglighetsaspekterna än mer. Vid behandlingen av !T-frågorna finns en tendens att inte skilja bevarandet av från början digitalt skapad information från efterhandsdigitalisering i spridningssyfte. Allt tydligare framträder emellertid en vilja hos regeringen att relatera arkivens uppgifter till allmänpolitiska mål som demokratiutveckling, etnisk mångfald, genusperspektiv, satsningar på skolan, betydelsen av att nå nya grupper mm. Ett stort antal särskilda uppdrag i regleringsbreven har på senare år klätts i en sådan ideologisk dräkt. Positivt tolkat är detta förhållande ett uttryck för arkivens allt större samhällsrelevans. I det praktiska livet har det komplicerat redovisningen av verksamheten med de principiella gränser som ändå finns för hur riktat tillhandahållandet kan göras. På ett aningen ominöst sätt tangeras här debatten om forskningens villkor i skärningspunkten mellan en långsiktigt inomvetenskaplig och en dagspolitisk kultur. Detsamma gäller frågan om graden av politisk styrning i stort, där en återgång i riktning mot ett mer centraliserat och detaljstyrande synsätt är uppenbar. Oavsett funderingar kring framtida beslutsstrukturer kan det nya sättet att formulera uppdraget, som mer utgår från effekter än produkter, knappast i sig tolkas som någon målförändring. Men det ställs ökade publika och i övrigt externa krav på ett sätt som svårligen kan realiseras utan följdeffekter för den grundläggande verksamheten. ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 200I:I Arkivmyndigheten som depå Inriktningen har knappast blivit en annan men väl nivån på styrningen. I marginalen kan noteras att dagens verksstyrelser enligt verksförordningen (SFS I 99 5: 13 22) har en i huvudsak administrativ funktion kring årsredovisning, budgetunderlag och revision. På sistone har detta skapat debatt och lett till några uppseendeväckande avhopp på museiområdet med hänvisning till att personsammansättning och ansvarsområde inte riktigt passat ihop. Hur som helst kan styrelsen i formell mening inte förväntas bidra till tolkningen av det politiska uppdraget eller den inre policyutvecklingen. Förutsättningar för en framtida leveransstrategi Utgångsläge Ett huvudsyfte bakom arkivlagen I990 var just att tydliggöra myndigheternas självständiga arkivansvar och rollfördelningen mellan myndighet och arkivmyndighet. Lagens inriktning på den punkten har fått genomslag och, av allt att döma, också fortsatt politisk bekräftelse. Samtidigt är det uppenbart att man redan då inte stått främmande för en framtida verklighet med stora och mer eller mindre akuta leveransbehov från bolagiserade eller på annat sätt omstrukturerade statliga verksamheter till arkivmyndigheter, som inte utan särskilda åtgärder kunde förväntas stå rustade för en sådan ytterligare påfrestning. Däremot förefaller man inte ha räknat med någon vilja hos myndigheterna att av ekonomiska eller i annan mening materiella motiv lämna sina "levande" arkiv till Riksarkivet - sålunda en i princip kommersiell efterfrågan. Att myndigheterna själva, som nämnts, kunnat uppfatta det nya avgiftssystemet som en invit i den riktningen är en annan sak. Inte heller verkar man ha funnit anledning att se över regelverket med hänsyn till ett sådant hypotetiskt läge. Ett särskilt regeringsuppdrag (Km 9991! 96 5, 2849/Ka), som Riksarkivet avrapporterade i september I 999, hade till syfte att möjliggöra fleråriga leveransöverenskommelser med större myndighetsgrupper. Vinsten med detta skulle vara att minska
Page 1 and 2: LASSE NILSSON "N og kan Donau vara
Page 4: arbetsprocesser för att söka, fin
Page 7 and 8: Framtidens möjligheter Startade ko
Page 10 and 11: formationssamhället, som det är s
Page 14 and 15: I08 resursåtgången i förhandling
Page 16 and 17: Il O handläggning, intern kunskaps
Page 18: 112 prispåverkande förhandlingsfr
Page 21 and 22: skulle kunna anses tillämplig, sam
Page 23 and 24: PER JANSSON, BRITT-MARIE ÖSTHOLM &
Page 26 and 27: 120 myndighet. Det finns således e
Page 28 and 29: 122 avlämning av magnetband för A
Page 31 and 32: sätt innebär det att myndighetern
Page 33 and 34: heterna fungerar även som "safe ha
Page 35: släktforskarna och Krigsarkivet. E
Page 39 and 40: ning; från någon enstaka dossie t
Page 41 and 42: Margus Laidre, historiker och fd es
Page 43 and 44: Arkiv, samhälle och forskning väl

"N og kan Donau vara blå " - Visa filer

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?