Våldtäkt i krig - ett globalt folkhälsoproblem. - Svenska Röda Korset

War has long been an offensive against women. Today more than ever, women and children are the
casualties of deliberate and systematic violence against entire populations.
Bakgrund
12
Mertus 2000:preface
Eftersom kriget traditionellt är och har varit mannens berättelse – och männen har valt att inte
berätta - vet man inte i vilken omfattning sexuella övergrepp på motståndarsidans kvinnor ägt
rum. Men användandet av våldtäkter under väpnade konflikter har nu blivit alltmer känt.
Omfattningen är enorm – här är några exempel:
Under andra världskriget fördes omkring 200 000 kvinnor bort, ofta under förevändning om
arbete och ekonomisk ersättning, för att tjäna som comfort women åt den japanska militären.
På så kallade comfort stations, totalt runt 2 000 i hela Sydostasien, utsattes kvinnorna för
upprepade våldtäkter och olika former av förnedrande behandling (Yoshiaki 2000). Det
faktum att kvinnorna kom från Korea, Filipinerna, Taiwan, Indonesien, Burma, Tyskland,
Australien och Japan visar att våldtäkter inte endast begicks mot inhemska kvinnor.
Våldtäkt som militär strategi uppmärksammades första gången efter de gruppvåldtäkter som
utfördes i Bangladesh 1971 där omkring 200 000 kvinnor drabbades. Syftet med våldtäkterna
var att förstöra den nationella bengaliska identiteten och att skapa en ny ras (Seifert 1994).
Men metoden har som sagt tillämpats i hundratals konflikter med i princip samma syfte varje
gång: att hota, skrämma och förnedra De andra genom sexuellt våld, tvång och tortyr.
Bangladeshfallet var emellertid unikt i det avseendet att våldtäkt i krig och de komplexa
följdverkningarna för första gången i historien fick en internationell uppmärksamhet
(Brownmiller 1977).
Under inbördeskriget i Guatemala på 1970- och 80-talet begicks förödande övergrepp på
mayabefolkningen. Dessa föregicks av systematiska och utbredda våldtäkter på kvinnor och
unga flickor. Ett i raden av alla övergrepp ägde rum i december 1982 när regeringssoldater
gick in i byn Dos Erres i Petén. När de lämnade byn tre dagar senare hade mer än 350
människor – män, kvinnor och barn – mördats. Kvinnorna och flickorna hade utsatts för
massvåldtäkter och sedan misshandlats till döds (Amnesty International 2001).