Våldtäkt i krig - ett globalt folkhälsoproblem. - Svenska Röda Korset

Andra orsaker till underrapportering kan vara en ovilja eller oförmåga hos myndigheterna att
ställa angriparna inför rätta. Det kan också bero på att den som utsatts kanske inte talar eller
förstår det lokala språket eller inte vill eller vågar rapportera till tjänstemän av motsatt kön.
Ytterligare en annan anledning kan vara rädsla för repressalier av den eller de som utfört
våldshandlingarna (UNHCR 1995). Slavenka Drakulic ger sin speciella bild av just detta:
Snart kommer S. inte att kunna prata med någon om livet i lägret, våldtäkterna kommer inte att
nämnas, som om de aldrig hade ägt rum. Folk kommer att säga läger, tortyr, avrättningar och
liknande saker. Och kvinnorna som blivit våldtagna kommer tigande att lyssna till allt detta...De
tiger...Tystnaden skyddar oss, men den skyddar också våldtäktsmännen...(Drakulic 1999:161).
Enligt Christina Doctare är det bara en begränsad mängd vittnesmål som kommer till
krigstribunalernas kännedom. Många gånger kan det bero på att kvinnorna tilldelas tolkar som
är av samma etniska grupp som förövarna, vilket naturligtvis vittnar om djup okunskap och
bristande respekt (min anm.). Och en kvinna som inte från början har berättat vad hon har
varit med om kan inte räkna med att bli betrodd av myndigheterna senare:
...det är ingenting som man står vid gränsen och säger när man möter uniformerade poliser: - Hej,
hej...jag har blivit våldtagen kan jag få asyl här. Ingen kvinna gör det! Ingen – utan man kanske
berättar det först när man har fått förtroende för någon...Och då hålls det emot kvinnorna. Och det
är en sån okunskap, och nu är det inte längre okunskap nu är det bara fullkomlig likgiltighet mot
mänskligt lidande (Ur intervju med Christina Doctare 2001).
26