Våldtäkt i krig - ett globalt folkhälsoproblem. - Svenska Röda Korset

Refugees move not because they wish to make better lives for themselves in other places but because
they are forced to leave in order to seek safety.
Forbes Martin 1991:7
4. Kvinnor på flykt
Enligt Internationella rödakorskommitténs bedömning är nio av tio offer i dagens väpnade
konflikter civila. En majoritet av dem utgörs av kvinnor och barn och en majoritet av dessa
befinner sig på flykt. År 1999 beräknades det finnas omkring 14 miljoner människor som
definierades som flyktingar och ytterligare 21 miljoner som levde under klart flyktingliknande
förhållanden inom sitt lands gränser – det vill säga var internflyktingar (Salama 2001).
En flykting definieras enligt FN:s konvention angående flyktingars rättsliga ställning (1951)
som en person som
”i anledning av välgrundad fruktan för förföljelse på grund av sin ras, religion, nationalitet,
tillhörighet till viss samhällsgrupp eller politisk åskådning befinner sig utanför sitt land, vari han
är medborgare, samt är ur stånd att eller på grund av sådan fruktan som nyss sagts, icke önskar
begagna sig av sagda lands skydd...” (Rådgivningsbyrån för asylsökande och flyktingar 2001).
Slavenka Drakulics, författare och flykting från Bosnien, har en mer konkret definition:
En flykting är en person som drivits bort från en viss plats, men som inte är på väg någonvart
eftersom han eller hon inte har någonstans att ta vägen (Drakulic 1999:157).
Fruktan kan mycket väl vara det som tvingar en människa på flykten men flyktingskapet
kännetecknas säkert mer av Drakulics beskrivning.
Under de inledande åren av kriget i Kosovo led internflyktingarna av fler traumatiska
händelser än vad flyktingar i övrigt gjorde. De utsattes för påtvingad isolering, tortyr,
övergrepp etcetera under en längre period och med en högre grad av psykisk sjuklighet som
följd (Salama 2001). Flyktingsituationen kan också leda till en ökning av våld i ”hemmet”, till
exempel på grund av tilltagande frustration och en ofta ökad alkoholkonsumtion (WHO
1997).
34