Våldtäkt i krig - ett globalt folkhälsoproblem. - Svenska Röda Korset
Våldtäkt i krig - ett globalt folkhälsoproblem. - Svenska Röda Korset
Våldtäkt i krig - ett globalt folkhälsoproblem. - Svenska Röda Korset
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
• kroniska smärttillstånd,<br />
• minnes- och koncentrationssvårigheter,<br />
• sömnsvårigheter,<br />
• aggressionsproblem,<br />
• depressioner,<br />
• yrsel och svimningsattacker,<br />
• mag- och tarmbesvär,<br />
• hallucinatoriska upplevelser,<br />
• överkänslighet för stimuli,<br />
• förföljelsekänslor och fobier,<br />
• isoleringstendenser,<br />
• suicidtankar,<br />
• relationsproblem och sexuella besvär (Toivanen Häfte A:11).<br />
Det finns forskare som anser att sexuella övergrepp till och med kan orsaka en svårare form<br />
av PTSD än vad ”enbart” tortyr gör, det vill säga <strong>ett</strong> komplext PTSD, eftersom övergreppen<br />
”ger mer uttalade förändringar i affektreglering och självuppfattning, en starkt upplevd skam,<br />
svårigheter att formulera övergreppet i ord och oftare förekommande dissociation”<br />
(Hännestrand et al 1999:10). Kvinnor som har förlorat både sina barn och män i samband med<br />
konflikter eller katastrofer och som dessutom utsatts för våldtäkt i flyktingläger drabbas enligt<br />
Mocellin (1994) betydligt oftare än andra kvinnor av PTSD. Två tydliga symtom som dessa<br />
kvinnor uppvisar är aggressivitet och allmän ångest förknippad med en förlorad känsla av<br />
personligt värde (Mocellin 1994).<br />
Tuire Toivanen, läkare på <strong>Röda</strong> Korstes Center för torterade flyktingar, tog i min intervju upp<br />
att många kvinnor som utsatts för övergrepp dissocierar, ibland under själva övergreppet,<br />
ibland efteråt. ”...om man vill överleva det så lär man sig att man går ifrån från sin kropp på<br />
något sätt” (Ur intervju med Tuire Toivanen).<br />
Hon vaknar på nytt. Armarna och benen är tunga...Hon känner att kroppen är hennes, men ändå är<br />
hon inte helt närvarande i magasinet...Det är första gången hon ser den här disharmonin tydligt, <strong>ett</strong><br />
slags obehaglig delning. Som om hon anade en spricka inom sig...I tankarna försöker hon<br />
återvända till lägenheten i skolan, men lyckas inte. Hon vet inte om hon redan håller på att<br />
glömma sitt förflutna eller om det är en sorts försvar mot den kommande, än så länge bara anade<br />
fasan. Närhelst hon hamnar mellan dessa två verkligheter känns det som om hon inte existerade<br />
(Drakulic 1999:37).<br />
30