STAR-bladet nr 2 2007 - Trikeflyg.org

13
forts. 3 § (Definitioner och förkortningar)
formationsflygning, se även 39 §
Det är vanligt att två eller flera trikar följs åt under en distansflygning, vilket är
att föredra ur säkerhetssynpunkt. Det är nödvändigt att Luftfartsstyrelsen skiljer
på begreppen Formationsflygning och Förbandsflygning och tydligare beskriver
respektive för att piloterna ska förstå vad som gäller.
STAR yrkar: tydligare definition i 3 och 39 §§.
4 § (Ömsesidigt erkännande)
I slutet av första meningen finns en mening, som upphäver allt som sagts tidigare
och motarbetar idén med en gemensam marknad. Begränsningen strider
antagligen mot EU:s lagstiftning.
STAR yrkar: att bisatsen stryks.
15 § (Utrustningskrav)
Ensitsiga och långsamma trikar har mer gemensamt med paraflygarna, snabba
klass B-plan har mer gemensamt med normalklassade flygplan när det gäller
operativa förutsättningar och användningsområde.
Vid framtaging av förslag till utrustningskrav har Luftfartsstyrelsen helt förbisett
de praktiska begränsningarna. Öppna trikar saknar förvaringsutrymmen om båda
sitsarna är upptagna. Extra utrustning som ska tas med får man antingen sitta på
eller förvara i kläderna. Lösa papper eller annat kan inte hanteras under flygning.
Ett första förband kan under vissa omständigheter tas med, i andra inte.
STAR yrkar: att stycket som gäller första förband ändras från krav till
rekommendation.
16 § punkt 6
Punkten gäller för landflygplan. För sjöflygplan gäller det motsatta, även om t. ex.
FIB Polaris går utmärkt att landa på en äng (dock med risk för repor på skrovet).
STAR yrkar: att punkten ändras till att alla flygplan utan falltank ska vara
utrustade med extra bränslepump.
19 § (Personlig utrustning)
Haveristatistiken är inte sådan att det finns motiv för att införa vare sig krav på
visselpipa eller elektriskt ljus. Det är inte heller lätt att få tag på lämpligt elljus,
som är absolut vattentät.
STAR yrkar: att paragrafen ändras till att visselpipa och elektriskt ljus
rekommenderas.
20 §
Bestämmelsen om nödradiosändare är fullständigt orimlig. Den mycket höga
kostnaden för utrustningen samt samhällets likaså mycket höga kostnad för
falsklarm står inte på något sätt i rimlig proportion till den ökade säkerheten.
Ingen haveristatistik tyder på detta.
Det finns andra och betydligt förnuftigare lösningar. Enligt EU-direktiv ska
samtliga mobiltelefoner geografiskt kunna spåras. Det är naturligtvis enklare för