Övervakning av fåglarnas populationsutveckling Årsrapport för 2011

Datarevision: Databasen för Svensk Fågeltaxering ökar varje år med nya data, men även gamla data
ses regelbundet över. Bland annat försöker vi för standardrutterna plocka bort dunungar och
boungar för en del arter, främst hönsfåglar och simfåglar. Den ökade informationen i samband med
detta har uppenbarligen haft effekt, för endast få rapporter kom under 2010 in som inkluderade
dunungar. Dessa skall på standardrutterna inte rapporteras. Om Du rapporterat in dunungar eller
boungar från en standardrutt, men inte indikerat detta i ditt protokoll, vänligen skriv en rad och låt
oss veta. Följande gäller:
Dunungar skall inte räknas. De flesta sådana fall rör borymmande arter såsom änder, gäss, svanar,
doppingar, vadare och hönsfåglar. Här kan det givetvis bli gränsfall, men i regel går det att avgöra
om ungarna fortfarande kan betecknas som dunungar eller om de ruggat till fjäderdräkt. I
protokollet för du in antalet fåglar som inte var dunungar, men kan gärna kommentera att det
dessutom fanns ”x” stycken dunungar.
När det gäller bostannande arter (såsom rovfåglar, hackspettar, tättingar) är problemet ovanligare
eftersom man i praktiken inte kan eller hinner med att separera nyligen flygga ungfåglar från
gamla fåglar. Räkna då alla individer du ser och som du kan bestämma till art. Ungar som
påträffas i bon skall dock inte räknas. Undantag är om man hittar ett aktivt bo utan att observera
någon förälder; då räknar man boet som en (1) individ av arten (om arttillhörighet säkert kan
bestämmas). Det finns naturligtvis gränsfall även här, t.ex. ännu oflygga ungar som just hoppat ur
boet. Använd samma princip då: räkna inte ungarna om föräldrarna räknas.
Helst skall inte dunungar rapporteras på punktrutterna heller, men det är OK så länge man alltid
gör det. På nattrutterna ska antalet kullar och ungar av ugglor räknas och rapporteras separat
från antalet gamla fåglar.
Fågelåret 2011 jämfört med 2010
Vintern 2010/2011
Redan vintern 2009/2010 var lång och hård, vilket borde ha gått hårt åt de arter där en del av
populationen väljer att stanna (gärdsmyg, häger, mm). Därtill blev vintern 2010/2011 mycket hård
och rejält med kyla och snö kom in redan i november till och med i sydligaste Sverige. Det är inte
förvånande att antalet fåglar räknade blev mycket lågt och att flera index störtdök. För de 82 arter
där årliga index beräknats för period 3 (jul/nyår), var det hela 63 arter (77 %) där index minskade
jämfört med 2009/2010 och bara 19 arter (23 %) där index ökade (alla årsindex finns i en excel-fil
på hemsidan). Endast för 8 arter ökade index med 30 % eller mer: orre, sparvuggla, kattuggla,
tretåig hackspett, korp, nötskrika, strömstare och varfågel. För hela 30 arter sjönk index med mer än
50 % mellan åren. De mest påtagliga förändringarna skedde hos häger, bläsand, salskrake, sothöna,
råka, kaja, gärdsmyg, rödhake och steglits. Inte en enda blå kärrhök noterades period 3.
Sommaren 2011
Av 141 arter/raser för vilka index beräknats för de fria punktrutterna var det 63 arter (45 %) vars
index ökade jämfört med sommaren 2010 och 78 arter (55 %) där index minskade (alla årsindex
finns i en excel-fil på hemsidan). För sju arter var siffrorna 50 % bättre än föregående år nämligen
smålom, kricka, rörhöna, större strandpipare, turkduva, tornseglare och gulärla. För sångsvan,
forsärla och ob. korsnäbb minskade index med mer än 50 %.
För standardrutterna var motsvarande siffror för 182 arter/raser att 89 ökade (49 %) och 92
minskade (51 %, alla årsindex finns i en excel-fil på hemsidan) från året före. De 14 arter som
13