Övervakning av fåglarnas populationsutveckling Årsrapport för 2011

Gröngöling (V-, SP-, STD-). Gröngölingen hade de lägsta indexen hittills i samtliga program. Som
vi tidigare skrivit så är detta en art där mönstren i de olika programmen delvis skiljer sig åt,
även om de två sommarprogrammen ger en väl samlad bild för de senaste 14 åren.
Standardrutterna visar att gröngölingen under denna period klart och tydligt minskat i antal i de
norra delarna av utbredningsområdet (norra Svealand och södra Norrland). Någon sådan
minskning finns dock inte i huvuddelen av Svealand och Götaland (söder om 60 grader nord).
Spillkråka. Sommardata visar på en klar och
tydlig minskning sedan slutet av 1990-talet.
Standardrutterna visar på säkerställda
minskningar i alla delar av landet förutom i
norra Norrland där beståndet varit oförändrat
under denna period. Det är oroväckande att
spillkråkan minskar och lika oroväckande är
det att det inte finns någon uppenbar orsak.
Sånglärka (SP-). Jordbrukslandskapets fåglar har
varit i fokus länge såsom en av de grupper av
fåglar som det går allra sämst för (se
indikatoravsnittet ovan). Bland dessa är
sånglärkan en av arterna som det fortsätter att
gå dåligt för och i sommarpunktrutterna blev
det en ny bottennotering 2011. Även
standardrutterna visar på en negativ utveckling
i det kortare tidsperspektivet. Den fördjupade
analysen av materialet visar dock att det inte
går lika dåligt överallt. Medan sånglärkan
minskat med 4-5 % per år i västra delarna av
södra Sverige samt i södra delarna av norra
Sverige under de senaste 14 åren, visar
siffrorna på ett stabilt bestånd i östra södra
Sverige och i norra Norrland under samma tid. Detta antyder att båda de processer som pekats
ut bakom jordbruksfåglarnas minskning, intensifiering i det storskaliga odlingslandskapet och
nedläggning av jordbruk i småbygderna är inblandade i minskningarna. Frågan som vi inte
direkt kan besvara är varför det till synes går bättre i öster och längst i norr?
Ladusvala, Hussvala och Backsvala. Som nämns under tornseglare så går det generellt dåligt för
de fåglar som fångar insekter i det fria lufthavet. Ladusvalan är undantaget med ett långsiktigt
stabilt bestånd och en viss ökning under de senaste knappa femton åren. Hus- och backsvala har
minskat i långtidsperspektivet och fortsätter att minska i antal även i senare tid. Båda de
sistnämnda arternas index vände dock uppåt 2011. Backsvalematerialet medger inga mer
detaljerade jämförelser i mindre geografisk skala, men för hussvalan kan konstateras att precis
som för sånglärkan så är det i västra södra Sverige och i södra delarna av norra Sverige som
arten minskar. I östra södra Sverige har beståndet varit stabilt och inte heller i norra Norrland
finns någon säkerställd förändring. Intressant att notera är att hussvalan inte minskar i
Danmark. I vårt sydvästra grannland har hussvalan istället ökat i antal sedan 1975 och
beståndet har varit relativt stabilt under de senaste femton åren.
Korp (V+). Korpen fortsätter att förbrylla även om vi på goda grunder kan säga att beståndet varit
relativt stabilt under de senaste dryga tio åren. Vinterpunktrutterna stöder denna bild, trots att
en ny toppnotering registrerades för vintern 2010–2011. Arten har under standardruttsperioden
ökat signifikant i södra Sverige, minskat signifikant i södra delarna av norra Sverige och hållit
sig på en stabil nivå i norra Norrland. Denna mer detaljerade analys gör det hela ännu mer
förvirrande eftersom det är i just den del av landet där de stora rovdjuren ökat mest i antal som
korpen samtidigt minskat. Fler rovdjur borde innebära mera mat för korpen.
23
Spillkråkans tendkurva pekar brant nedåt och
arten minskar sedan slutet av 1990-talet i alla
delar av landet utom norra Norrland. Orsaken till
minskningen är inte känd.
The population curve of the Black Woodpecker
points sharply downwards since about 15 years.
The causes of the decline are not known.