Övervakning av fåglarnas populationsutveckling Årsrapport för 2011

Gärdsmyg (V-, STD-). Ett par nya bottenrekord var inte oväntat givet två mycket kalla vintrar på
rad. Notera dock att minskningen mellan de senaste somrarna var mycket liten och inte i
närheten av tappet på 60 % mellan 2009 och 2010. I vilket fall är dock gärdsmygen nu nere på
samma låga nivå som efter 1980-talets kalla vintrar.
Buskskvätta (SP-). En av de arter med viss anknytning till odlingslandskapet som fortsätter att
minska i antal. Minskningen i standardrutterna härstammar från södra Sverige och södra delen
av norra Sverige, där trenderna har negativa riktningar om än inte signifikanta sådana. I norra
Norrland finns ingen förändring i antal.
Rödstjärt. Fortsätter att öka i antal och allra mest ökar rödstjärten i västra delen av södra Sverige.
Mönstret är identiskt med det som finns i Danmark.
Näktergal (SP-). Bottennoteringen i punktrutterna hänger möjligen ihop med den försenade
ankomsten av flera ifrån sydost anländande arter, däribland näktergal, under senvåren 2011.
Dåligt väder längs flyttningsvägarna försenade näktergalar och andra arter med flera veckor.
Detta innebar sannolikt att arten missades på många punktrutter under året (punktrutterna
genomförs på ungefär samma datum från år till år). När näktergalarna väl anlände sent omsider
gjorde de så i normala antal för senare år. Notera dock att törnskatan inte uppvisade någon
minskning i antal, trots sen ankomst även för denna art.
Sångare. Hela åtta av tio sångare (arter & raser) som inte är
direkt knutna till våta miljöer har ökat i antal under de
senaste knappa femton åren enligt standardrutterna.
Kan verkligen förhållandena under häckningstiden i
Sverige för denna grupp ha förbättrats så avsevärt
under senare år? Det ligger nära tillhands att tro att det
istället är förhållandena i övervintringsområdet eller
längs flyttvägarna som förbättrats. Några av arterna och
raserna kommenteras mer i detalj nedan. Mönstren i
Sverige skiljer för övrigt ganska rejält från de som
noterats i Danmark, vilket möjligen kan tala emot att
det är under icke-häckningstid som förhållandena har
förbättrats. Där minskar fem av åtta förekommande
arter i denna grupp under samma period. De makalösa
ökningarna hos svarthätta och gransångare återfinns
dock även i Danmark.
Svarthätta (SP+) och gransångare (sydlig, SP+, STD+,
nordlig STD+). Uppåt, bara uppåt går det för dessa
sångare som delvis övervintrar i Europa och delvis i
Afrika. De ökar dessutom kraftigt i all delar av landet,
den sydliga gransångaren dock i högre takt än den
nordliga släktingen.
Lövsångare (sydlig SP-, nordlig SP-, STD-). De sydliga lövsångarna minskar enligt punktrutterna
men ökar enligt standardrutterna om vi jämför samma period. Ökningen i standardrutterna
kommer helt från den östra delen av södra Sverige. I väster har beståndet varit stabilt. För de
nordliga lövsångarna är mönstren mer överensstämmande mellan de två systemen. Under
standardruttsperioden har lövsångarna i norr minskat i antal och allra längst i norr var 2011 ett
riktigt dåligt lövsångarår. Från lokala inventeringar vet vi att motsvarande ”dåliga perioder” har
förekommit i norr förut, men att det i alla fall i fjällbjörkskogen inte finns någon större total
förändring över de senaste femtio åren.
Grönsångare (SP-). Ingen signifikant långtidstrend men 2011 gav det lägsta indexet hittills på
sommarpunktrutterna. Standardrutterna ger en mer positiv bild av utvecklingen under de
senaste knappa femton åren.
25
Törnsångaren är en av de tropikflyttande
sångarna i Sverige det gått ganska bra för
de senaste decennierna.
The Common Whitethroat is one of
several warblers migrating to Africa that
has had a decent population
development in Sweden the last decades.