Övervakning av fåglarnas populationsutveckling Årsrapport för 2011

More documents

Recommendations

Info

Summary Lindström, Å., Green, M. & Ottvall, R. 2012. Monitoring population changes of birds in Sweden. Annual report for 2011, Department of Biology, Lund University. 82 pp. We present the results of the Swedish Bird Survey, run by the Department of Biology, Lund University, as a part of the National Monitoring Programme of the Swedish Environmental Protection Agency. The results for 2011 include data from 589 winter point count routes in 2010/2011 (36 th winter), of which 273 were carried out during the Christmas/New Year count and 262 summer point count routes (37 th year). A third programme is running since 1996 with 716 Fixed routes, systematically (semi-randomly) distributed over Sweden (combined line transect and point counts). In total 462 Fixed routes were completed in the summer of 2011 (fourth best year). Trends were analyzed using TRIM. A programme for covering night-active birds started in 2010 (point counts along roads with one route per 25x25 km square of the country). In 2011, 115 routes were covered at three occasions each (March, April and June). The distribution of the covered routes is presented in Figure 1. In the Christmas/New Year count 2010/2011, about 75,000 individuals of 109 species were counted by 221 observers. The winter was unusually harsh and started already in November. This certainly explains many of the dramatically low winter figures. Moderate to strong increases in winter populations over the last decade are present in seven species. Declines over the same period are prominent in nine species (Fig. 10). On the point count routes in summer 2011, about 94,000 birds of 199 species were counted by 161 observers on 262 routes. From the Fixed routes 129,000 birds of 217 species were reported by 236 persons. Trend graphs for a large number of species are presented in Fig. 11. More graphs and indices can be found on the homepage (address below). Over the last 10–12 years, the most pronounced declines are found in Grey Heron, Wigeon, Merlin, Willow Grouse, Ruff, Herring Gull, Little Gull, Swift, Siberian Tit, Goldcrest, Common Rosefinch, Ortolan, Rustic and Lapland Bunting. The strongest increases are shown by Cormorant, Greylag Goose, Red Kite, Hobby, Hazel Hen, Crane, Whimbrel, Stock Dove, Blue Tit, Great Tit, Mistle Thrush, Blackcap, Chiffchaff (both Swedish ssp.), Goldfinch, crossbills, A second consecutive hard winter, did not seem to affect cold sensitive species like Grey Heron, Wren and Goldcrest as dramatically as the year before. It was a good year for lemming-eating birds such as Rough-legged Buzzard, Long-tailed Skua, Hawk Owl and Short-eared owl. The night routes showed higher owl activity and better breeding results in the north compared to 2010. In the southern part of the country owl numbers and breeding output was lower than in 2010. Very high numbers of Quail were recorded during the night routes in 2011. The numbers of larger mammals counted were relatively similar to the year before. Both bird and mammal data from the night routes will be used for calculating trends as soon as the time series are long enough. Bird indicators were calculated for Sweden based on summer point counts and the species selection and methods of the Pan-European Common Bird Monitoring Scheme (page 14). Farmland birds (“Vanliga jordbruksfåglar”, 11 species) show a more than 50% decline since 1975. Woodland birds (“Vanliga skogsfåglar”, 26 species) have declined with about 30%, whereas a group of other common birds (“Övriga vanliga fåglar”, 21 species) have declined with about 10%. We also present the corresponding indicators based on the new system with Fixed routes (indices since 1998). All but one of six indicators turned downwards during 2010. In the recent 5–10 years, the indicators based on the two schemes have become more and more similar within each habitat. Another set of indicators, official indicators of biodiversity within the national Environmental Objectives set by the Swedish Parliament based on data from the Fixed routes, are presented as well (Fig. 6). Among these, the indicator for mountain birch forest birds is the only one showing a significant trend (negative) for the last ten years. Five indicators (lakes and streams, forest, mountain tundra, mountain birch forest and ‘a rich diversity of plant and animal life’) showed negative changes between 2010 and 2011. The indicators for birds in wetlands (both northern and southern) and farmland showed unchanged or higher values 2011 compared to 2010. Homepage: www.zoo.ekol.lu.se/birdmonitoring 2
Svensk sammanfattning Lindström, Å., Green, M. & Ottvall, R. 2012. Övervakning av fåglarnas populationsutveckling. Årsrapport för 2011. Rapport, Biologiska institutionen, Lunds Universitet. 82 pp. I denna rapport redovisas populationstrender för 175 svenska fågelarter för åren 1975–2011. Fåglarna har räknats på vintern och på sommaren enligt strikt standardiserade metoder. Sommar- respektive vinterpunktrutter har räknats sedan 1975, i huvudsak i södra Sverige. Standardrutterna räknas också på sommaren men täcker hela Sverige. De har räknats sedan 1996. Vintern 2010/2011 räknades 75 000 fåglar av 109 arter på 273 rutter. Sommaren 2011 räknades 94 000 fåglar av 199 arter på 262 punktrutter och 129 000 fåglar av 217 arter på 462 standardrutter. På standardrutterna räknades för första gången även större däggdjur och totalt sågs 1281 djur av 17 arter. Talrikaste arterna var rådjur, fälthare, dovhjort och älg. Mest anmärkningsvärt på fågelsidan var de höga siffrorna för flera lämmelspecialister, samt att den andra kalla vintern på rad inte verkar ha haft samma svåra effekt på köldkänsliga arter (häger, gärdsmyg och kungsfågel) som året före. Över de senaste 10–15 åren uppvisar följande arter de mest oroväckande nedgångarna: dalripa, storspov, brushane, gråtrut, dvärgmås, tornseglare, spillkråka, sånglärka, hussvala, lappmes, nötkråka, kungsfågel, hämpling, rosenfink, bergfink, ortolansparv, videsparv och lappsparv. Samma period har en påtaglig ökning registrerats för grågås, sångsvan, glada, tjäder, järpe, trana, småspov, skogssnäppa, skogsduva, ringduva, kaja, talgoxe, blåmes, nötväcka, dubbeltrast, svarthätta, gransångare (båda raserna), steglits och mindre korsnäbb. Ser man på trender för hela grupper av arter går det fortsatt sämst för fåglarna i jordbrukslandskapet. Inom nattfågeltaxeringen, det nya system som startades under 2010, inventerades 115 rutter (punktrutter, en rutt per 25x25 km ruta) vid tre tillfällen (mars, april och juni) under 2011. Huvuddelen av ugglearterna registrerades i högre antal och med fler kullar under 2011 jämfört med 2010 i norra Sverige. I södra Sverige var resultatet det motsatta. Av övriga arter utmärkte sig vaktel genom att betydligt fler individer registrerades under 2011 än året innan. Större däggdjur inräknades i ungefär samma omfattning som under 2010. Både fågel- och däggdjursdata kommer att användas för trendberäkningar så snart tidsserierna blivit tillräckligt långa. INLEDNING Inom Svensk Fågeltaxering övervakas de svenska fågelpopulationernas häckande bestånd så att eventuella oroväckande tendenser kan upptäckas i tid. Fågelräkningarna är en del i Naturvårdsverkets miljöövervakningsprogram består av årligen upprepade inventeringar med standardiserade metoder. I denna rapport presenteras populationstrender för ett stort antal svenska fågelarter. Projektets största värde ligger i de långsiktiga trenderna, som visar populationsutvecklingen för svenska fåglar under mer än tre och ett halvt decennium. Dessa används inte minst som underlag för det svenska rödlistearbetet, men ger också viktig och detaljerad information om de svenska fåglarnas antalsförändringar till forskare, naturvårdare och amatörornitologer. De insamlade siffrorna används inte bara för att beskriva hur det går för enskilda arter. Trender för grupper av arter slås också samman till så kallade indikatorer, som visar hur går för biodiversiteten i 3 Större däggdjur räknas på nattrutterna sedan 2010 och på standardrutterna sedan 2011. Under 2011 registrerades 162 respektive 47 rödrävar. Larger mammals are surveyed on the night routes since 2010 and on the Fixed Routes since 2011. In 2011, 162 and 47 Red Foxes were counted in the two schemes.
Page 1: Övervakning av fåglarnas populati
Page 5 and 6: Nattrutter. I grunden mycket lik pu
Page 7 and 8: Fågelindikatorer Under 2003 starta
Page 9 and 10: RESULTAT och DISKUSSION Utfört arb
Page 11 and 12: Figur 3. Antalet individer av tre u
Page 13 and 14: Datarevision: Databasen för Svensk
Page 15 and 16: Trim index 1.8 1.6 1.4 1.2 1.0 0.8
Page 17 and 18: intervallet 1-6 %. Indikatorn för
Page 19 and 20: Vigg (STD-). Viggen minskar i antal
Page 21 and 22: Tjäder. En ständigt aktuell art o
Page 23 and 24: Gröngöling (V-, SP-, STD-). Grön
Page 25 and 26: Gärdsmyg (V-, STD-). Ett par nya b
Page 27 and 28: Grönfink. Ökad dödlighet hos gr
Page 29 and 30: Tabell 1. Antal inventerade fria pu
Page 31 and 32: Tabell 4. forts. (cont.) Registrera
Page 35 and 36: Tabell 6. Totala antalet fåglar re
Page 39 and 40: Tabell 8. Antalet individer av utva
Page 41 and 42: Figur 10. Beståndsindex för vinte
Page 43 and 44: 2.5 2 1.5 1 0.5 Figur 10. forts. Be
Page 45 and 46: 1.5 1 0.5 Figur 10. forts. Bestånd
Page 47 and 48: 1.5 1 0.5 Figur 10. forts. Bestånd
Page 49 and 50: Figur 11. forts. Beståndsindex fö
Page 51 and 52: Figur 11. forts. Beståndsindex fö
Page 53 and 54:
3 2 1 Figur 11. forts. Beståndsind
Page 55 and 56:
Figur 11. forts. Beståndsindex fö
Page 57 and 58:
Page 59 and 60:
Page 61 and 62:
Page 63 and 64:
Page 65 and 66:
Appendix 1. Förteckning över punk
Page 67 and 68:
Appendix 1. forts. Efternamn Förna
Page 69 and 70:
Page 71 and 72:
Page 73 and 74:
Appendix 2. Förteckning över inve
Page 75 and 76:
Appendix 2. forts. Rutt Namn Eftern
Page 77 and 78:
Page 79 and 80:
Page 81 and 82:
Appendix 3. Förteckning över inve
show all

Övervakning av fåglarnas populationsutveckling Årsrapport för 2011

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?